Vid heliga guds moder..nu var det väl ändå dags för en liten Lannersk saga igen. Sitter på uteplatsen, havet glimmar där långt borta, fåglarna kvittar som tokar i trollskogen intill, kaffet kallnar i koppen. Konstigt nog är det tungt med inspirationen men kanske är det så att våren pockar på vår uppmärksamhet att bara leva, vara och njuta. Har precis läst igenom ett arbete om Folkhälsan och maten. Ja och precis som alltid när jag läser om forskningsfusk, märkliga kostrekommendationer, fetma, sjukdomar och oviljan att lyssna..börjar det klia.
I landet Matien var det gott om mat av alla de sorter. Det var ett härligt överflöd och alla njöt och drack allt vad de orkade. Människorna som bodde i Matien kallades för Matvraken. De var liksom hungriga jämt på allt alltid. I landet fanns många olika verk som bestämde en massa olika saker. I Matien fanns såklart även ett verk som kontrollerade och bestämde vad som var bra, nyttigt och ätbart som hette Matvärket.
Men på Matvärket var man bekymrade, Matvraken blev allt fetare och sjukare. Trots all pedagogik och bra verktyg och tydlighet hjälpte inte Matvärkets hårda arbete. Människorna på Matvärket var sura.” Varför kunde Matvraken inte göra som de blev tillsagda, hur svårt kunde det vara egentligen? lata och slöa var minsann var de var”
Matvärkets modell var så enkel att minsta lilla barn kunde förstå. Aldrig tidigare hade någon pedagogisk modell fått ett bättre genomslag. Tallriksmodellen kände alla till men ändå blev folk bara tjockare och tjockare. Matvärket hade också genomfört en otroligt lyckad märkning av livsmedel. Den lilla sockerbiten på paketet visade precis vad Matvraket skulle lägga i sin kundvagn när de gick och handlade. Men ändå likt förbannat gick folk upp kilo för kilo.
Matvärket tallriksmodell med halva tallriken med socker, en del kött och grönsaker och ett uns med fett var ju bara så tydlig.
Men så plötsligt började de sticka upp Fettknopparna, de som ifrågasatte Matvärkets kampanj ” Söt av socker och Fet av fett- att bli smal och frisk är lätt som en sockrad plätt”
Irriterande var de fettknopparna där de ifrågasatte allt det där som alla vet. De tjuriga Fettknopparna krävde att veta varifrån Matvärket hade fått reda på att socker var bra och fett var farligt. Matvärket tyckte det var obeskrivligt fräckt och ja nästan korkat att ifrågasätta sådant som alla bara visste. Det var nästan lika dumt som att fråga om gräset var grönt, himmelen blå eller om is verkligen var kallt. Ja på Matvärket suckade man och fnyste åt de korkade Fettknopparna.
Trots att det var väldigt modernt i Matien att vara smal blev matvraken inte mindre utan snarare var utvecklingen den motsatta. Matvrakens förtvivlande önskan om att ha en slimmad kropp tog sig allt märkligare uttryck. Istället för mat skulle matvraken dricka pulver för att bli smala, äta piller eller träna som besatta. Verket för träning la sig i; Träningsvärket. Matvraken var feta för de var slöa, lata och inte motionerade tillräckligt.Basta!!
Fettknopparna var lyckliga de hade funnit en annan väg. De ville så gärna att andra skulle lyssna. Tänk så glada de skulle bli när de förstod att man inte alls måste vara skrikande hungrig eller söndertränad för att hålla sig smal och frisk. Det måste väl ändå vara en nyhet som skulle tas emot med jubel och applåder.
Men ack vad förvånade de blev. Människorna i Matien ville visst inte alls må bra. De blev sura, arga och griniga när Fettknopparna försökte berätta att det var sockret som gjorde dem feta och sjuka.
För så kunde det inte vara. Så hade de alltid ätit och hur i hela fridens namn skulle en myndighet kunna ha fel. Man fick faktiskt inte sälja mat i Matien som skulle kunna vara farlig… ja men för hur skulle de se ut?
Men så plötsligt en dag började smöret i affärerna sina, någonting hade hänt. Smygfettknoppar blinkade i samförstånd åt varandra när det sträckte sig efter gräddpaketen i affärernas kyldiskar runt om i landet.
Bollen var i rullning… Matvärket var förbluffade. Hur kunde så många gå emot de man faktiskt vet. Hur vågade de? Hur vågade de riskera sin hälsa? Förstod de inte att de skulle dö i förtid?
De glada Fettknopparna var så otäckt obekymmrade. De svarade sorglöst att de inte visste hur man skulle kunna må så bra samtidigt som man gick mot en för tidig död.
Och någonstans började någon på Matvärket fundera.. ja bara i smyg såklart.. inget som han tog upp vid fikabordet för det skulle så klart sabba stämningen totalt. Kunde det vara så att det man visste visste man kanske inte alls?
Men vad gör man då när det man vet inte alls är sant?
Må väl alla! Ta vara på den underbara tid som ligger framför oss:)
Målet för Johanna är att ingen tjockis någonsin ska behöva känna sig lika misslyckad som hon gjorde. Blogg.
Latest posts by Johanna Lanner (see all)
Underbart! En riktig Pomperipossa av Kosten<3<3<
Oj vilket beröm… TACK
)
Helt underbart!
love it!
Tack snälla.. roligt att få leka lite
[...] Matvärket i Matien eller…..om de man vet inte är sant, vad gör man då? fredagens inlägg Kostrådgivarna Posted on maj 5, 2012, http://www.kostradgivarna.se/2012/05/5904/#more-5904 [...]