Varför LCHF?

Alla har sin historia när det gäller LCHF och här kommer min i korta drag.

Jag var inte speciellt överviktig.  Jag var inte speciellt ohälsosam, jag har alltid ätit mycket grönt och älskar grönsaker i alla former.  Mina barn tycker att en middag utan en riktigt matig sallad är ganska värdelös. Salladen är det centrala i måltiden hemma hos oss.

Jag ramlade över LCHF i en tidning och via vänner.  Bland annat genom en massage-kollega, en kille som var smal, på gränsen till benig.  ”Jaha, så varför äter du LCHF, du behöver ju verkligen inte gå ner i vikt” undrade jag. ”För att jag orkar mera, jag mår bättre och har inte ont i magen längre” blev svaret.

Det fick mig att fundera.  Sen var det bara att testa! Efter 3 dagar var det jag som fick stora aha-upplevelser!  Äntligen förstod jag vad blodsockerfall var och att det var det jag hade haft tidigare.  Den där känslan av att kunna mörda om jag inte fick något att stoppa i munnen omedelbart.  Jag trodde bara det var mitt häftiga humör och inte att det hade med min mat att göra. Hur dum kan man bli? Mitt blodsocker påverkade mig mycket mer än jag hade en aning om.

All min magknip försvann.  Vips bara borta! Jag som hade funderat en längre tid på varför jag hade ont i magen varje kväll. Kunde det bero på maten kanske?  Att jag inte kopplade ihop detta tidigare är för mig nu ett mysterium!

Jag gick ner i vikt, utan att träna.  Jag mådde som en prinsessa.

Sen fuskade jag hela sommaren. En öl till lunch kan väl inte vara så farligt.  6 kg senare, insåg jag att jag hade gått upp 6 kg på 4 veckor!  Det är ingen fara, jag lägger bara tillbaka kosten till LCHF så blir allt bra.  Men icke!

Jag gjorde allt.  Tog bort min älskade morgonyoghurt med nötter och bär.  Inget resultat.  Jag började träna.  Inget resultat.  Jag blev desperat och tänkte att jag inte förstått något alls.  Räddingen kom när jag gick min kostrådgivarutbildning.

En kollega la något vitt konstigt i sitt kaffe och jag frågade raskt ”Vad var nu detta”?  ”Kokosfett” var svaret.

”Va? I kaffet? Är du inte klok”?

”Jo, det smakar inte så mycket och det gör att jag håller vikten, håller blodsockret i schack och jag mår bra”.

Hmm…

Jag testade självklart och på en vecka var det bara det jag ändrade.  Jag gick ner 2,5kg.  Nu har jag kokosfett i kaffet varje dag, en stor tesked. En kompis tyckte det var bra för att läpparna blir så fint insmorda. Jag märker direkt skillnad om jag har slut på koksfett, det blir en sämre förmiddag och magen skriker innan lunch.

Jag klarar av 7-8 patienter per dag, vilket jag inte gjorde innan jag lade om kosten.  Och nu, efter 1,5 år, har jag en känsla av spring i benen som gör att jag känner för att börja springa.  Jag som alltid har skrattat åt alla dessa löpmotionärer, men nu funderar jag allvarligt på att börja springa.  Om någon hade sagt det till mig för 2 år sedan hade jag skrattat gott!

Print Friendly

2 thoughts on “Varför LCHF?

  1. Eva-Lena

    Känner igen mig i det där med "spring i benen". Här är en som aldrig sprungit en halvmil i hela sitt liv. Aldrig förstått tjusningen. Har däremot alltid älskat att gå - snabbt och långt. Naturligtvis alltid med tanke på att gå ner i vikt =/. Hjälpte det...? Intedå! Ett år efter kostomläggningen - Gissa vem som börjat springa...eller lufsa eller vad man kan kalla det så här i början. I helgen köpte jag mina första riktiga löparskor <3. Har ett träningsmål att uppnå den här våren. Jag ska springa en halvmil - det är stort för mig. Hittade ett kom-igång-program som Malin Everlöf satt ihop till Malou von Siewers. Följer det slaviskt och längtar till nästa gång jag ska ut och springa. Varje gång är en gång närmare målet =) Så Tone, kan jag så kan du 😉 och alla andra =)

Kommentera