LCHF borta

Så har du då ätit LCHF-kost ett tag. Eller precis börjat. Det går bra. Du har slutat med bröd till frukost och lagar annan typ av mat än förut. Det känns bra och du börjar få bra flyt på din förändring. Då händer det. Du hamnar i situationer där du inte kan kontrollera maten, eller där du måste ta ställning.

Du ska på fest, bröllop, studentskivor. Du ska på släktmiddagar, jämna födelsedagar och du ska spendera en vecka med svärföräldrarna. Du ska bort till människor du inte känner så bra eller du ska resa bort. Sånt är ju livet. Och hur gör du då?

Ja, frågan är hur just DU gör? Det viktiga är att man har en plan och en tanke för sitt agerande, för mångas kostförändringar har fallit just på undantagen och att börja om igen kan ta tid och kännas tungt…

Här är några tips från mig:

  • Är du bortbjuden, informera innan om din kostförändring. Inte för att ge merarbete till de som bjuder, utan för att slippa chockade miner på plats. Säg att de inte behöver göra extra besvär för dig utan att du löser det själv.
  • Ta med dig baby-bel-ostar, nötter, ägg i väskan. Nöden har ingen lag… Är det du kan av maten som du blir bjuden på.
  • Kom inte jättehungrig till en tillställning där du inte vet att det finns mat du kan bli mätt på. Att avstå saker hungrig är svårare än att göra det när man är mätt.
  • Håll dig till planen du haft från början. Har du bestämt dig innan för att avstå något, avstå!
  • Låt inte andra människor påverka dina val. Är du sockerberoende/sockerkänslig så ”artighetsät” absolut inte!

Ett problem med att vara känslig för socker är ofta bristande förståelse från andra. De skulle inte be dig ta en öl om du var alkoholist eller ens en köttbit om du var vegetarian, men lita på att du kommer att få kakor, bröd och godisskålar upp i ansiktet, och ansvaret att säja nej ligger på dig!

  • Hamna inte i försvar för din kostförändring. Ändlösa diskussioner med oförstående släktingar kring middagsbordet leder sällan någonstans. Informera om att det är ditt val hur du gör och de väljer för sig.
  • På restaurangerna är du en betalande kund. Be dem ta bort kolhydraterna. Be om mer sås, grönsaker osv. istället. En bra restaurang anpassar sig efter kundens önskemål, de är där för din skull, du är inte där för deras skull.
  • Du krånglar inte! Du har inte valt att ändra din kost för att göra andra människors tillvaro jobbig och besvärlig- Du har gjort det för att gå ner i vikt och/eller uppnå bättre hälsa. Ta ansvar för det!

Dagens inlägg är skrivet av kostrådgivare Veronica Brodin på Kostvägen och Veronica hittar du i Stockholm.

Print Friendly

Postad i * VECKANS KOSTRÅDGIVARE * den av .

Om Veronica Aderö

Veronica Aderö är kostrådgivare i Stockholm med stort intresse för hälsa, naturlig kost och enkel matlagning som fungerar i folks vardag. Hon erbjuder kurser, föreläsningar och enskild kostrådgivning i olika former som anpassas efter önskemål. Under vintern -2013 kommer en bebis så det är nu en hel del fokus på graviditet, kost, och näring, samt kommer framöver att bli fokus på barn och kost generellt. Veronica driver en välbesökt blogg som heter Kostvägen.

4 thoughts on “LCHF borta

  1. Lilla Anna

    Just hemkommen från en två-dagars konferens kan jag berätta hur det gick för mig:
    Åt bara pålägget (ost och skinka) på smörgåsen som serverades vid första fikat, fick varken kommentar eller konstiga blickar av omgivningen (kände inte en kotte).
    Vid luncher och middagar åt jag kött/fisk/kyckling och grönsakerna, lämnade potatisen/riset på tallriken. En extra smörklick. Njöt av ett glas rött till middagen. Inga problem.
    Inga problem heller att avstå fikabrödet som serverades, jag var fortfarande mätt från lunchen. Det enda gränsfallet var nog efterrätten, en paj, som jag bara åt fruktfyllningen av, lämnade botten och vaniljsås på tallriken. Pajen var nu inte så söt, den gav inget sug efter mer.
    Väl hemkommen är jag så nöjd och stolt över mig själv som fixade dessa två dagar så problemfritt!

  2. Själv tillbringade jag fyra dagar på mässa, med uteätande till både frukost, lunch och middag. Hotellfrukosten är förstås inga problem alls, med en stor buffé där man kan plocka vad man vill. Vid luncherna var det bara att be om ”inget potatismos, tack” och istället fylla på med sallad och lite bregott för att få upp fetthalten.
    Det jag slogs av att på restaurangerna på kvällen så var det inte ens någon som höjde på ögonbrynen när jag bad om att slippa potatis/pommes frites utan jag erbjöds trevliga salladsskålar till maten istället. Otroligt skönt att kunna göra den typen av val utan att ifrågasättas! Det går framåt! Både för oss som faktiskt inser att vi har rätt att be om att få äta som vi vill, och för restaurangerna som faktiskt löser det enligt våra önskemål. 🙂

    1. Visst går det framåt! Tycker att jag ser mycket färre "höjda ögonbryn" på restaurangerna nu än för bara något år sedan. En rolig utveckling åt rätt håll! Och precis som du säjer-vi har ju också rätt att ställa krav 😉

Kommentera