Livet är mer än bara mat…

Jag har funderat en del på det där med vårt förhållande till mat. Hur vi tänker på mat. Hur vi pratar om mat. Hur vi äter. Vilket förhållande har du till mat? Avslappnat, njutbart eller skuldtyngt? Tänker du på mat när du äter, eller har du fokus på maten och vikten dygnet runt?

När jag tittar mig runt omkring bland vänner och bekanta, på jobbet och ute på restaurangerna så har jag noterat att män och kvinnor generellt beter sig ganska olika. För män är maten något njutbart, något man ser fram emot och längtar till. När en man äter gör han det koncentrerat, njutfullt tills han är mätt, ibland lite mer… och så var den saken över.

För kvinnor däremot innebär maten så mycket annat; planering, beräkning, ansvar, en avvägning av nyttigt/lyxigt/avsteg. När en kvinna äter njuter hon visserligen av maten, men är inte maten vad hon bedömer som den näringsmässigt bästa så infinner sig skulden redan innan sista tuggan är svald. En man har fokus på mat när han äter, en kvinna har fokus på mat före, under och efter maten, en stor del av den vakna tid då hon inte är upptagen med annat.

Visst, jag generaliserar, men nog har kvinnor och män olika fokus på mat? Kanske har det med övergripande ansvar att göra. Kanske med kvinnors större fokus på hälsan, utseendet, kroppen och vikten. Jag har klienter (kvinnor) som konsulterar mig å sina mäns vägnar, jodå, det är sant. Det är hon som kommer på kursen, men det är han som har diabetes...

För många kvinnor är maten förknippad med en oerhörd stress. Stress för att äta fel, för lite eller för mycket. Stress för att maten ska inhandlas, lagas och stå på familjens bord vid hyfsad tid. Stress för att få barnen att äta nyttigt. Och är det gott kan man ge sig attan på att det inte är nyttigt så då blir även njutningen förknippad med stress. (Tack och lov gäller ju det sistnämnda inte oss som äter LCHF – för vi äter ju alltid god OCH nyttig mat numera J )

All denna stress är i sig själv en stor, om inte den största, orsaken till kvinnors övervikt. Inte bara för att vi jojobantar utan för det konstanta stresspåslaget i sig själv. Kortisolet ligger konstant högt och vi lagrar fett, mest runt magen. Det parasympatiska nervsystemet (lugn, ro, njutning) som stimulerar ämnesomsättningen får aldrig chans att verka. Vi går upp i vikt, och så blir vi stressade över det också.

Känner du igen dig i det här (kvinna eller man!) - släpp taget. Förstå på djupet att även om mat är en viktig del av livet, så är livet så mycket mer än bara mat och vikt. Lär dig vad som är bra mat, laga den med omsorg, njut när du äter, och fokusera på annat däremellan. Livet är så mycket mer. Vad vill du göra? Vad skänker dig glädje? Vad skulle du istället kunna göra med all den tid och energi du lägger på din mat och din vikt?

Lev ditt liv. Livet väntar inte på att du ska nå din målvikt.

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

7 thoughts on “Livet är mer än bara mat…

  1. Ann-Sofie Olsson

    Jag har gjort liknande iakttagelse. Jobbar med att ändra tänket o sänka stressnivån men det är inte helt enkelt, alla dagar... Jättebra att du tar upp frågan!

  2. Johanna Lanner

    Som vanligt begåvat skrivet. Jag har ju varit ätstörd i hela mitt liv.. allt kretsade kring att inte äta, att vara hungrig och läckert mager. I måndags var jag på gymmet och slängde ur mig " åh det ska bli skönt att ångestträna" var på tjejen i receptionen svarade " vad har du då ätit?" Jag såg ut som ett frågetecken för min stress var inte på något sätt förknippat med mat utan var mer att jag ville rensa bort dagens jobbstress. Har jag kommit långt eller har jag kommit långt? 🙂

Kommentera