Jungfrun som kostrådgivare

Bild av Debra Parkinson

Jag är Jungfru, till stjärntecknet alltså…

Ni som också är Jungfru vet kanske lite mer vilka egenskaper en sådan har, men för er som inte är insatta så ska ni veta att hon för det första är ett kontrollfreak av rang!

Men inte bara det, även på sin omgivning vill hon gärna ha koll. Barnen, mannen, vännerna, kollegorna, osv. Hon är dessutom ofta väldigt mån om sin hälsa. Har ju med den där kontrollen att göra…

Som ganska nybliven 40-åring håller jag på att lära känna mig själv, på riktigt! Så därför raljerar jag lite över mitt sätt att vara och tar det mer och mer med ro, men det kanske inte alltid min omgivning gör! *ler*

Om man då som jag upptäckte för snart 3 år sedan vad en kostomläggning kan göra för ett stjärntecken som ofta har en känslig mage, så blir det ytterligare en sak att ägna mycket tid åt och ha kontroll över. Vad jag äter, vad mina barn äter, vad kollegorna äter…

och så frälsa världen förstås! *ler*

På Ica är det också jobbigt och se vad många barnfamiljer fyller sina kundvagnar med. Helst vill jag ju ta tag i föräldrarna och ruska om dem lite och börja ”föreläsa” om hur maten påverkar deras och deras barns hälsa!

Så, hur fungerar då detta när en Jungfru arbetar som Kostrådgivare, har barn OCH äter LCHF? Ja, som ni kanske kan räkna ut blir det problem… När hon dessutom har begåvats med ett litet aktivt barn som älskar allt som innehåller socker, pasta, ris, bröd, godis, glass, bullar, kakor… Ha, ha, vad gör man?

Att vara bortbjuden tillsammans med sina barn hemma hos familjer där de inte äter lchf och där man har en ganska liberal syn på socker, godis, snacks osv, blir för jungfru-mamman väldigt ansträngande. Hon får hela tiden hålla sig i stolsitsen för att inte rusa upp och rycka sockret ur händerna på sina barn. Hon får även vid flera tillfällen bita sig i tungan för att inte komma med att litet inlägg om socker, dålig mat till barn bla, bla, bla...

Hur mycket ska man tolerera och hur jobbig och ifrågasättande får man bli utan att det blir tråkig stämning? Jag vet ju att de inte dör av att det blir för mycket en gång ibland, men jag upplever att det blir det hela tiden. Var man än är i olika sammanhang så serveras det sockerrik mat i olika former. På kalas, i skolan, på fester, hos kompisen, hos släkten, på avslutningar m.fl.

Mina barn ska ju inte känna att de inte får, men lite mer av det sunda förnuftet skulle kanske vara bra?

Jag upplever att det oftast blir för mycket av det goda. Glass till efterrätt, godis och chips samt detta elände som heter läsk. Det skulle ju kunna räcka med en av dem?

Jag önskar mig en värld där föräldrarna vågar säga NEJ till sina barn och ta konflikten kring hur mycket socker de ska få äta. Det kan väl inte vara något fel att vilja ge sina barn en bra hälsa?

I min värld är det en av de bästa gåvor jag kan ge mina barn eftersom då vet jag att de förhoppningsvis håller sig friska och smala, är pigga och glada, och får rätt förutsättningar för att orka med skolan och aktiviteter!

Kanske är det inte bara Jungfru-mammor som vill ha kontroll på vad barnen får i sig utan det handlar kanske mer om att vi har kunskapen om vad maten gör med våra kroppar och utifrån det tar vi sunda och aktiva beslut? Hur gör du?

Jungfrun

Print Friendly

6 thoughts on “Jungfrun som kostrådgivare

  1. Oh vad jag känner igen mig Jenny! Och med en dotter som tycker att min mat är äcklig men dagismaten underbar (= ketchup, sylt, bröd, pasta) känns livet väldigt motigt ibland. Igår vägrade jag Max om hon inte skulle välja hamburgare samtidigt som jag tyst funderade "är det värt allt tjat och tjafs, vad ger det för minnen/tankar kring mat?" Det är så mycket lättare att ge med sig och köpa pommes, ha massor fikabröd/saft hemma, servera pasta varje dag och servera (helst färdigbakta) bullar och kakor. Men det har blivit omöjligt nu med alla kunskap jag har. Ibland önskar jag faktiskt att jag inte visste så mycket! Lycka till med veckans bloggande!

  2. Jungfru Anette

    Oj oj, oj vad jag känner igen mig. Jag är inte mamma själv men just detta med att "ruska om" omgivningen. Jag blir "galen" av att se hur man hanterar detta med mat till barnen. Får spader av att höra föräldrar säga att "nu är det dags för kvällsfika" när barnen inte gjort annat än stoppat i sig under kvällen. Detta överätande som aldrig tar slut..... Ja vi jungfrur vi är verkligen kontrollfreaks...

  3. Det är jobbigt bli medveten! Jag jobbar som kock på en förskola och plockar bort mer och mer tillsatser ur den mat jag lagar...får dåligt samvete när jag ibland serverar fiskpinnar (som barnen älskar! Varför?) Ryser när personalen ger russin till barnen - det är oxå socker försökte jag säga (redan innan mitt lchf) men barnen behöver det ibland sa de (?). Så nu "glömmer" jag allt som oftast beställa vissa saker, haha! Hoppsan det missade jag, säger jag när de letar russina...
    Youghurten serveras numera naturell, när jag började fanns det bara sockrade varianter. Sen vet jag självklart att i princip alla barnen hemma får godis, chips, läsk, förmodligen alldeles för ofta, men där kan jag ju inte styra! Svårt, sedan är ju inte alla helt eniga med mig om lchf, hmm, så jag försöker hålla lite låg profil utåt, så ingen tror jag ska fetta till barnen!
    När mina barn växte upp var inte debatten så mycket mat (äldste sonen, 27, berättade för ett tag sedan att de fick (pulver)chokladpudding som mellis på fritids...) utan mer våldsvideor. Vi hade stenhårt förbud mot sådant hemma men hade andra föräldrar det? Nej...Om ALLA föräldrar gick ihop skulle det ju inte bli något problem?
    Men trots allt känns det bra att vara medveten!

    1. Heja heja! Du gör ett jättejobb med det du gör! Russin... kolla om tandläkaren vill komma och berätta! Därifrån var första gången jag fick upp ögonen för russin. Enligt den tandläkaren är russin värre än godis eftersom det fastnar på tänderna på ett annat sätt än vad t.ex. choklad och karameller.

  4. Jenny Elwe

    Ha ha Monkan! Är uppväxt med ett Lejon! De kan vara ganska envisa de också! 🙂
    Har funderat över varför det så sällan överhuvudtaget diskuteras på föräldrarmöten och liknande om vad barnen får att äta i skolan och förskolan.
    Det presenteras fina arbetsplaner som följer läroplanen och en rad massa projekt kring barnens utveckling, men aldrig hur maten skulle t.ex. kunna stimulera deras inlärning.
    Antagligen brist på kunskap.
    Ju fler i skolköken med din kunskap desto fler barn som kommer må bättre!
    Fortsätt "glömma" beställa russin! 🙂

Kommentera