Hur vet jag om jag är sockerberoende?

Hur vet jag om jag är sockerberoende? De allra flesta vet inte om det. Vi kan kategorisera vårt förhållningssätt till sött på tre nivåer

1. Normalt eller socialt bruk

Du kan äta en kaka eller chokladbit och må bra av det. Du får inget sug efter mer. Du är nöjd.

2. Riskbruk till skadligt bruk

Du äter vid enstaka tillfällen mycket sött. T ex vid PMS, om du ätit dåligt, på resan. Du har fortfarande kontroll.

Vid skadligt bruk är du storkonsument. Du äter så mycket sött att du blir dålig i magen, blir trött, får huvudvärk eller migrän och sover dåligt. Du tar kanske vita perioder utan sött. Jojobantar eller pendlar kanske i vikt. Du är inte beroende

3. Beroende

Minst tre av följande kriterier ska vara uppfyllda:

  • En  stark önskan eller känsla av tvång att äta sött.
  • Svårt att kontrollera användning, tidpunkt, mängd – eller sluta.
  • Abstinensbesvär vid minskad användning eller att du fortsätter att äta för att  undvika abstinensbesvär.
  • Toleransökning – behov av större mängd för att uppnå önskad effekt eller påtagligt minskad effekt vid fortsatt användning av samma mängd.
  • Tankemässig koncentration på att använda drogen, du minskar eller slutar med andra viktiga nöjen och intressen på grund av ditt bruk. Eller mycket tid går åt till aktiviteter som är nödvändigt för att kunna skaffa och inta sött eller för att återhämta sig från effekterna av bruket.
  • Fortsatt användning trots klara bevis på skadliga konsekvenser.

Kriterierna är desamma oavsett om det är socker som är ditt primära utlopp för sjukdomen eller någon annan drog. En sockerberoende har samma hjärnsjukdom som en alkoholist eller heroinist. Vi  har bara olika utlopp. Men en sockerberoende löper ökad risk att få ett av de andra utloppen också. Så som sockerberoende är jag farligt nära att bli alkoholist om jag brukar alkohol. En abstinent (nykter) alkoholist går ofta över till ett annat utlopp som socker, spelmissbruk o.s.v.

Som sockerberoende har jag ett verktyg i kosten, att utesluta största delen av kolhydraterna och det som triggar just mig och lägga till naturligt fett så att jag blir varaktigt mätt och undviker blodsockersvängningar. Men det är bara ETT verktyg. Jag måste jobba med många andra delar på alla plan – fysiskt, psykiskt, socialt och andligt. Och det är det som är det stora jobbet! Kosten får mig att undvika fallgroparna men jag har sjukdomen kvar och kommer så ha hela livet. Den är dessutom progredierande, d.v.s den blir värre med tiden. När jag i dag tar ett återfall får jag räkna med dagar av sug, ångest, nedstämdhet, humörsvängningar, huvudvärk, kanske rentav migrän dagen efter och ”sockerdimma” framför ögonen.

Vill du veta mer, läs ”Sockerbomben i din hjärna” (andra utgåvan) av Bitten Jonsson.

Print Friendly

Kommentera