Fransk kaningryta

Kära bloggläsare!

Luften är fylld av vårens dofter, och här i vår lilla by doftar det även vedeldning och buxbom, en unik blandning som för mig ÄR Bourgogne, i ett nötskal. Jag vill sända er lite av den franska smak- och doftvärlden idag!

I Sverige, ett land där LCHF håller på att slå igenom, letar många efter sunda och goda kötträtter, och jag läste nyligen att vi rekommenderas äta mer kanin. Men det är ett ganska okänt kött i Sverige. Många har aldrig provat. Här i Frankrike tillhör det vanligheterna att man äter kanin (vilket också gör att det är lättare att få tag på här och billigare här än i Sverige, tyvärr). Smaken liknar kyckling, fast det är magrare. Det som gör att det är lite knepigt att tillaga kanin är att det krävs lång koktid för att få köttet mjukt, men det blir å andra sidan lätt torrt. Precis som kyckling med andra ord! Den här veckan tänker jag bidra med ett franskt recept på kanin som jag har LCHF-at och översatt till svenska. Jag har lagat denna gryta ganska många gånger så jag kan verkligen rekommendera den. Köttet blir mjukt och gott.

Kaningryta LCHF

4 port

4 stora bitar kaninkött med ben (jag rekommenderar ryggfilén)

2 msk smör

2 shalottenlökar

½ liter färska champinjoner

6 msk Dijonsenap

2 dl torrt vitt vin

8 dl buljong

1 stor bukett färsk persilja

2 vitlöksklyftor

en nypa nymald vitpeppar

2 dl crème fraiche

Börja med att dubbelkolla köttet så att inget ludd finns kvar. Skölj köttet under kranen och torka noga av med en kökshandduk. Fräs köttbitarna i stekpanna med smöret tills bitarna har fin brun färg på båda sidor, det innebär 6-10 min. Flytta över dem till en stor gryta. Häll på buljongen och vinet. Hacka lökarna och häll hacket i grytan. Tillsätt 2 msk Dijonsenap. Strimla vitlöken och tillsätt den.

Låt puttra 35 min under lock. Under tiden: skölj och hacka persiljan. Skölj och dela champinjonerna. När de 35 min har passerat, tillsätt vitpepparn, resten av senapen, persiljan (spara lite till garnering), och champinjonerna. Låt puttra ytterligare 10-15 min. Under den sista minuten rör du ner crème fraichen och toppar med färsk persilja.

Servera med smörfrästa sockerbönor i djupa tallrikar.

Första gången jag åt kanin var dock inte i Frankrike, utan i Slovakien, hos mina svärföräldrar. Där anser man att köttbuljongen som blir när man kokar kanin är den mest delikata buljongen. I östeuropa lever ju traditionen att man äter en tallrik soppa före varje huvudrätt, och soppa på kaninbuljong måste jag säga är absolut godast! I receptet ovan försvinner ju dock den kvaliteten lite eftersom jag har skrivit in att man tillsätter buljong, alltså från buljongtärning, men den som vill experimentera kan ju prova att bara salta istället för att behålla mer av kaninsmaken i själva buljongen.

Om du vill prova kaninsoppa till förrätt så köp en extra köttbit när du handlar kanin. Lägg den i en djup gryta med 2 liter vatten, salt och peppar. Beroende på hur mycket kolhydrater du tål kan du tillsätta någon eller några av följande grönsaker: majrova, morot, palsternacka, lite färsk pepparrot, och/eller gul lök. Låt koka minst en timme. Skumma ev av det översta lagret av fett och skum ifall du tycker att soppan ser för grumlig ut. Smaka av med lite örtkrydddor.

Med risk för att verka som om jag skriver någon på näsan; tänk på att kanin och hare är två helt olika köttsorter! Hare är ett rött kött med lite viltsmak, som bäst tillagas med kakao och serveras som en delikatess. Det är en helt annan typ av kött, som sagt, och mycket dyrare och exklusivare (men ÄR det godare??),  så de två går nog inte att byta ut mot varandra.

Mer om MIG och min viktresa med LCHF får det bli nästa vecka...

Happy cooking! 🙂

 

 

Print Friendly

4 thoughts on “Fransk kaningryta

  1. Nilla

    Tack för receptet! Ser ut som ett perfekt basrecept som man kan variera i det oändliga! Hjärnan börjar redan jobba 🙂 Karl Johansvamp istf champinjoner, lite fläsk eller bacon eller nån god korv skulle nog funka... Har tre fina kaniner i frysen, måste ta fram en 🙂

  2. Janicke

    Tack! Låter spännande. Ska jaga kanin här i Stockholm, inte med gevär utan med plånboken i högsta hugg.
    Dock skulle jag kunna bli självförsörjande på kanin, det vimlar av dem här runt huset där jag bor i en grön del av stan. Tänk om vi kunde få ta del av denna mat istället för att stadens prickskyttar smyger runt och decimerar beståndet och sen bara slänger de stackars sötnosarna. Vilket behövs, gräsmattorna är underminerade av alla gångar och hål som får mig att tänka på Alice i underlandet
    .

Kommentera