Flytten till landet LCHF

När man berättar att man lämnat allt för att flytta hit ser många framför sig att man valsar runt i Paris (Eiffeltornet mot sepiafärgad bakgrund) i röd klänning, kanske cyklar på en röd cykel med en baguette under armen, eller att man dricker kaffe och röker på utomhuskaféer hela dagarna. Och att man är sådär ljuv och samtidigt lite nyckfull som bara franska kvinnor kan vara. Själv är jag nyckfull som tusan, men det beror nog på svängande blodsocker!

(Jag skulle gärna ha en röd klänning på mig och vara sådär kvinnlig igen, men tyvärr är det inte lika vackert i strl 50. Man kan bli tagen för en engelsk postlåda).

Ok, åter till det här med Frankrike. Hur hamnade ni DÄR, är den vanligaste frågan jag får av nya bekantskaper.

Vi bodde i Stockholm och vantrivdes lite smått. Sedan fick vi chansen att åka till Japan och vara där ett år. För mig var Tokyo allt man inte tror att det ska vara. Det var ombonat, stressfritt och hälsosamt, en tyst kokong runt mitt slutkörda jag. Jag började träna och äta bra, och gick ned 13 kg. Den diet jag höll mig till var Raw Food, fast med rätt mycket egna påhitt. .....Och med avsteg för att dricka vin och sjunga karaoke på helgerna! Det var en bergochdalbana mellan lågkaloridiet under veckorna, och bombning av tomma kalorier på helgerna. Men jag tränade bort en massa fett på gymmet. Dock är jag i grunden ointresserad av träning, och så fort jag slutade träna lika hårt kom kilona smygande tillbaka.

Efter Japantiden var vi inte sugna på att återvända till Folkhemmet, utan vi bestämde oss för att Frankrike nog var landet för oss. Min man fick jobb i Paris, sedan kom barnen, och sedan ett år tillbaka bor vi i ett stort, orenoverat hus i en liten by på franska landsbygden, omgivna av vingårdar. Och av bagerier!! Frankrike är brödlandet framför andra. Ni kan ju tänka er vilken utmaning man står inför som LCHF:are... “Men kan de inte äta bakelser?”

Jag tror att kroppen är inställd på en viss vikt, en maxvikt, och när man väger mindre än den så är det som om kroppen jobbar för att nå dit igen. Min maxvikt ligger på c:a 95 kg. Där har jag befunnit mig nu i ett par år, och jag trivs inte!

Nu ska jag börja ett nytt sätt att leva. Det blir en förändring nästan lika stor som att byta land. Jag ska flytta till landet LCHF. Helt galet, att komma till brödlandet Frankrike och sedan sluta med kolhydrater! Jo, men kanske just därför. Om man lever omgiven av croissanter, pain au chocolat, citrontårtor, baguetter... kort sagt BRÖD, måste man ju bestämma sig för vad ens relation till bröd ska vara. Jag bestämmer mig nu för att helt franskt ge brödet en snorkig blick, rätta till baskern, rycka på axlarna och säga: ”Non merci!”

Print Friendly

3 thoughts on “Flytten till landet LCHF

Kommentera