Att skämta om döden…

Jag älskar att hitta en roligt tvist på allt. Det är en utmaning att hitta det som förenar, som får en mungipa att rycka, att få människor att säga- ja precis så är det. Men får man skämta om allt?

Det får man säkert men jag kan inte, inte om allt. Ändå skämtar jag om LCHF. Det finns så många som är duktiga på att argumentera, ösa ur sig fakta och stånga huvudet gång på gång tills väggen rämnar och tur är väl det. För hur skulle det annars gå? men jag är inte den personen. Jag orkar inte, är för känslig och gillar inte slåss.

Mitt mål är att väcka en tanke, så ett frö, för det som är roligt kan väl inte vara så farligt. Det är ju nästan lite inbjudande, eller?

men ändå kan jag känna att skämta om LCHF är otäckt.

För bakom vår tids felaktiga kostråd döljer sig ett ofattbart lidande. Det är en svindlande summa människor som drabbats, anhöriga som sett anhöriga gå under.Fruktansvärda historier och fruktansvärd sorg.
När amputation ses som ett normalförlopp, när maten blir en fiende, cancer, onda magar och sist men inte minst den allt mer ökande fetman. Barn som är tjocka, självförtroenden som mosas och ett helt hav av misslyckade bantningskurer med dessa alla vrak som guppar omkring.

Företag och organisationer som tjänat pengar på absurda produkter, läkemedel och mat som inte borde få kallas mat och en hel värld som slutat tänka.

Är det roligt?

jag vete fan..

ändå skämtar jag. jag skämtar som om livet hängde på det

och i viss del kanske det gör just det...

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Johanna Lanner

Om Johanna Lanner

Johanna är kostrådgivaren med författartalang och fyller sina inlägg med finurligheter, ironi och allvar. Johanna är utbildad massör, hudterapeut och kostrådgivare samt har läst ledarskap, humanekologi, filosofi, idrottspsykologi och friskvård. Målet för Johanna är att ingen tjockis någonsin ska behöva känna sig lika misslyckad som hon gjorde. Blogg.

One thought on “Att skämta om döden…

  1. Ti

    Jo, man får skämta om allt.

    Jag läste en gång en artikel där artikelförfattaren menade att humor ofta är det första steget mot att börja prata om svåra ämnen. Först skämtar man om det, viket bryter isen så att man sedan kan börja diskutera på allvar. Som exempel tog han svältande barn i Afrika, AIDS, invandring, fysiska handikapp o.s.v.

    Och att det allra värsta är ett land där det inte förekommer några skämt om diktatorn som styr det. Det innebär att befolkningen är så rädda för sina liv (p.g.a. effektiv hemlig poils, angiveri etc.) att de inte ens vågar skoja om denne.

    Däremot så är väl kanske inte alla skämt alltid lämpliga i alla sammanhang.

Kommentera