Min historia i korthet

Jag har så länge jag minns gått igång på kolhydrater, främst kex, kakor, bullar och bröd. Suget efter kolhydrater har också varit förknippat med en känsla av att inte bli tillfredsställd, att alltid vilja ha mer. Detta har dessutom skapat en känsla hos mig av att ha dålig karaktär.

När jag var liten var det nästan aldrig några överdrifter när det gällde sötsaker. Det var inte sådana tider utan måttlighet var det som gällde för det mesta. Kanske är det billigare nu och framför allt finns det numera ett mycket större utbud, fler frestelser.

I tonåren la jag gärna mina få pengar på choklad och annat godis. Det var också då jag började lägga på mig. Mackor och annan brödmat stod högt i kurs. Framför allt som mellanmål och okynnesätning. Mysätning med kompisar eller ensamätning hemma. Inte några jättestora mängder och jag hade egentligen bara ett par kilos övervikt i tonåren. Men jag kommer ihåg att jag ibland kände olust när jag var med kompisar som inte hade samma intresse för småätande. Jag ville nog gärna dela suget med någon.

För det mesta har jag varit ganska ståndaktig men då har jag hållit igen med det mesta och inte bara med kolhydrater. Det kräver mycket karaktär och periodvis har jag inte kunnat stå emot utan ätit för mycket. Kan minnas vänner som påstod att de tappade aptiten när de var ledsna, oroliga, deppiga eller rentav lyckligt förälskade. För mig har det varit precis tvärtom. Jag har aldrig tappat aptiten.

När jag började med GI-metoden 2003 blev jag äntligen ganska nöjd när jag åt. De långsamma kolhydraterna hjälpte till att hålla blodsockersvängningarna någorlunda lugna och detta minskade suget. Men det är först med ännu färre kolhydrater och mer naturliga fetter som jag blivit helt lugn och osugen. Osugen på ett bra sätt. Aptit och intresse för mat har jag fortfarande men äntligen bestämmer jag själv vad och när jag ska äta. Jag drivs inte längre av ett sug som jag hela tiden måste kontrollera. Det bästa är om jag håller mig till kolhydrater i form av grönsaker och det som finns i nötter, frön och bär. Lite mörk choklad går bra och ibland något bakverk à la LCHF. Jag äter också lite rotfrukter och ibland någon frukt. Mjölkprodukter och då framför allt crème fraiche och yoghurt triggar inte mig att äta mer men jag får en känsla av att de får mig att stå still i vikt eller ibland till och med gå upp. Vi är alla olika så prova dig fram till vad som passar just dig.

En del ”allätare” undrar om det inte är tråkigt att avstå från en massa saker. Jag ska vara ärlig och säga att det har varit perioder när jag har saknat både det ena och det andra. Men jag har kommit till en punkt där jag till 90 procent äter det jag mår bäst av och inte det som nödvändigtvis smakar bäst i munnen. Missförstå mig rätt, jag äter sådant jag tycker är gott, men det ska samtidigt vara mat som gör mig pigg, håller mig frisk och inte gör att jag går upp i vikt. Jag känner ingen sorg över att inte få äta vad som helst men kan ibland misströsta när det inte finns bra alternativ som passar mig.

Det händer emellanåt men mer och mer sällan att jag äter något som innehåller socker eller mjöl men jag tycker det är skönt att det är något jag styr över själv, ett aktivt beslut och inte ett okontrollerat begär som måste stillas.

Jag har funnit ett sätt att äta som passar mig och det hoppas jag att du också kommer att göra!

Ett litet recept på vägen!

 

Ugnsbakad kyckling på grönsaksbädd

4 portioner:

  • 900 g kycklinglår
  • salt och peppar
  • 1 dl crema di pomodori (mixade soltorkade tomater)
  • 1 msk pressad citron
  • 2 msk sambal oelek
  • 2 rödlökar
  • 2 morötter
  • 1 medelstor zucchini
  • ca 250 g vitkål
  • 4 msk olivolja

Sätt ugnen på 200°. Salta och peppra kycklingdelarna. Blanda tomatröran med citronsaft och sambal oelek. Bred det på bägge sidor av kycklingen. Skala och skär lök, morötter, zucchini i mindre bitar och vitkålen i strimlor. Häll alla grönsaker i en rymlig ugnsfast form och häll på olivolja och salt. Rör runt så att det blir ordentligt blandat.

Lägg kycklingdelarna ovanpå grönsakerna och sätt in formen i ugnen på nedersta falsen. Stek i ca 40–50 minuter eller tills kycklingen är väl genomstekt och grönsakerna mjuka. Allt beroende på hur stora bitar du har av kycklingen och grönsakerna.

Receptet är från min bok "Näringsrik och naturlig LCHF" som är tillfälligt slut på förlaget. Nästa tryckning väntar vara klar för leverans v.7. Jag vet att LCHF-butiken har böcker, de är dessutom signerade.

Foto: Hans Desser

Print Friendly

Postad i Kyckling & kalkon, Mjölk- och gräddfritt den av .

Om Klara Desser

Kostrådgivare men också välkänd och omtyckt kokboksförfattare med nu hela 13 titlar bakom sig. Från början grafisk formgivare, en utbildning som tillsammans med ett stort intresse för matlagning och hälsa resulterade i en karriär som kokboksförfattare. Äkta maken Hans Desser tar de aptitretande fotografierna och det mesta av jobbet med kokböckerna försiggår i parets kök i Svedala utanför Malmö. Gör regelbundet recept till Expressens LCHF-bilaga och planerar för kommande böcker.

11 thoughts on “Min historia i korthet

  1. Perfekt beskrivning! Jag känner igen mig till 100 %. Och jag har också upptäckt, men inte lyckats formulera det lika bra, att jag lägger allt större vikt vid nyttan av det jag äter än att det "bara" ska smaka gott! För det som verkar styra mångas ätande är "att det är ju så gott" punktslut.

  2. Jag har ätit LCHF i snart två månader, började för att (återigen) försöka sluta äta godis...har ätit enligt GI (om man bortser från godiset, haha!) länge men det hjälpte inte...Nu har jag varit godisfri sedan början av december med några undantag som jag förstår nu berodde på att jag trappade upp kolhydrater. Det var så många som påstod att jag behövde det när jag tränande, men till sist så slutade jag lyssna!
    Så jag känner också igen din beskrivning! Det känns lite som att "hitta hem", detta att inte vara sugen på sött hela dygnet.

  3. Ulrika Nordström

    Jag har ätit kolhydrat reducerat sedan snart 2 år. Eftersom jag inte har problem med vikten så kan jag äta t ex potatis i små mängder men jag har tagit bort mjöl och socker i stort sett helt. En sak som jag inte tycker kommer fram ordentligt i debatten är hur friska vi håller oss när man äter mindre kolhydrater. Jag har inte haft en enda riktig förkylning sedan start. Lite rasp i halsen 1 dag eller 2 sen är det över, ingen feber inga näsduksberg. Maken beslutade sig för att äta mer kolhydrater över julen och vips låg han en vecka med en dunderförkylning.

  4. Det är alldeles riktigt Ulrika. Jag har också mycket färre förkylningar och ibland går det över på bara en eller två dagar. Innan jul hade jag faktiskt en ordentlig omgång så då blev jag nästan förvånad. Vi pratar mycket om det när vi träffas ett större gäng LCHF-are, t.ex. när vi gick utbildningen för ungefär ett år sedan. Så jag vet att det stämmer. Denna vinter verkar i och för sig liiiiite tuffare för en del, men sedan blir det nog flera år till nästa gång!

    Må så gott! Kram, Klara

  5. Oh gud vad jag känner igen mig! Den ständiga eviga kampen mot suget, överätande av söt och kolhydrater... och de här tankarna: är det nåt fel på mig, för att jag alltid vill stoppa mat (söt/kolhydrater) i mig och kan inte bli nöjd... Nu vet jag att jag är inte ensam! Och LCHF, speciellt sådan med minskad mejeriproduktintag, har gjort att jag fått kontroll över mitt ätande, jag hetsäter inte, jag överäter inte och jag blir nästan aldrig sötsugen på kvällarna framför TV... och om jag är det, så räcker det med en bit 100% choklad och lite hallon för mig! Jag är inte överviktig, utan många tycker att jag är bara larvig som håller på med den här "dieten", jag har ju inga kilo att gå ner... många förstå mig inte varför jag inte kan hålla mig till matstilen "äta lite av allt"... För de förstår inte att man kan vara precis som alkoholist, kan man vara kolhydrat- och sockerberoende... att den här "lite av varje" kan göra att för mig blir det "ett berg av socker och kolhydrater" tills jag kräks av maten och kräks på mig själv eftersom jag är en sådan dålig människa med dålig karaktär... Men nu är allt det bakom mig! Tack vare lågkolhydratskost har jag kontroll över mitt matliv!
    Tack för dina kloka ord!
    kram
    Lana

  6. Inläggsförfattare

    Tack själv Lana för att du delar med dig! Jag förstår att det måste vara skönt att slippa suget och att ständigt bli besviken på sig själv. Jag har ju själv varit där, även om jag samtidigt kämpade med en viss övervikt. Skönt också att det inte alltid måste styra, att man faktiskt ska kunna välja ett liv utan socker även om man inte blir tjock av det.

    Må så gott och lycka till i framtiden!
    Kram, Klara

  7. Sofie

    Kan inte annat än att hålla med er allihop. Förut kändes det som om jag var galen vissa dagar. Gick och ryckte i köksskåpen 10000 gånger på en kväll, för kanske kanske hade jag missat något gott som låg där. För att inte tala om mitt sockermaniska humör. Jag var gräslig, stackars min familj vad de fått stå ut med. Till på köpet grov missbrukare av Pepsi Max, som jag intog i stället för godis, "för det var ju inga kalorier". Nä det är så skönt att ha landat i en lugn mat värld där jag bestämmer vad jag ska äta elle inte äta. Har dock lite ångest för en kommande Thailand resa, är inte helt säker på vad jag kan äta där. Men det får lösa sej ;). Sjuk har jag inte varit det senaste året heller bara det är ju en högvinst. Tack för ett mitt i prick inlägg.

  8. Tack Sofie för din feedback!
    Jag tycker också det kan vara svårt när man är på resande fot. Speciellt när det inte finns något bra alternativ och då kan jag bli frustrerad och se det som ett skäl att välja det allra sämsta alternativet "för det är ju så synd om mig som inte har något bra att välja på". Istället gäller det ju att alltid välja det bästa oavsett om det är sämre än det man brukar äta. OM man inte har bestämt sig för att göra ett undantag. Jag har lättare för att komma upp på rätt bana igen och mina val blir bättre och bättre. Jag antar att du kan äta gott i Thailand, mycket grönsaker, fisk, kyckling, kokosmjölk. Be att få utan ris och nudlar eller ger det till någon annan. Köp kokosfett eller ta med och ta som mättande nödlösning. Nötter, frön.
    Lycka till!
    Kram, Klara

Kommentera