Kravlös träning. Och det där med motivation.

Idag var jag ute och joggade en runda. Jag vet inte hur långt jag sprang eller hur lång tid det tog. Jag hade min iPhone med mig och hade kunnat använda någon av de fiffiga tränings-apparna som jag har laddat ned tidigare, men det gjorde jag inte. Jag har nämligen en ganska nyvunnen träningsfilosofi som lyder: träna kravlöst. Det är en filosofi som har gjort ganska stor skillnad för mig. Det handlar om att plocka bort all prestationsångest kring träningen och att helt enkelt vara så egoistisk som att träna för min egen skull. Jag tränar för att jag tycker det är kul och för att jag mår bra av det. Och då känns det faktiskt inte så viktigt att veta min kilometertid på rundan.

Har ni tänkt på hur fixerade många av oss är vid att prestera när vi tränar? Vi hävdar gärna att vi tränar ”för att må bra”. Men ändå måste vi ha både pulsklocka och de senaste träningskläderna på oss innan vi ger oss ut. Och gärna den där tränings-appen så att vi sedan kan lägga ut vårt resultat på Facebook och visa för alla våra vänner (och dem vi kanske aldrig träffat) hur duktiga vi har varit.

Missförstå mig inte, jag har själv både pulsklocka och tränings-appar, och många tycker nog att det är ökar motivationen att till exempel kunna följa sin utveckling och sina träningsresultat. Kanonbra för dem. Jag hör inte till den kategorin. För mig skapar mätandet bara stress. Stress över att prestera bättre för varje träningspass och om jag inte gör det infinner sig lätt den där känslan av misslyckande. Nej tack, min pulsklocka ligger just nu långt ned i byrålådan.

Att våga släppa på mina egna krav kring min träning har hjälpt mig att öka glädjen och lusten i att träna. Det har lett till att jag nu tränar mer regelbundet än någonsin, och det höjer i sin tur motivationen att fortsätta träna. Hur kravlös är din träning?

Print Friendly

12 thoughts on “Kravlös träning. Och det där med motivation.

  1. Påminner mig om en månad för ett par år sen när jag gick omkring med stegräknare och jag har aldrig varit så stressad i hela mitt liv! Av nån fullständigt oförklarlig anledning skulle jag pressa mig till fler och fler steg, och jag skrev upp och förde statistik och höll på. Som tur var upptäckte jag vad jag höll på med och slängde stegräknaren. Promenader ska ju vara avslappnade och avstressande - inte en kamp mot stegräknaren.

    Så det är bra om man har tillräcklig självinsikt för att känna när tränings-apparna motiverar - eller när de bara stressar!

  2. I början av 2011 hade jag under flera månader väldiga besvär av en axel som värkte och inte fungerade som den skulle. Dålig hållning, för mycket kontorsarbete under många yrkesverksamma år och periodträning på en komfortnivå hade långsiktigt skapat de här besvären. Man blir låg av att ha ont och man får sömnproblem. Försökte på olika sätt läka ut axelbesvären och kontaktade läkare, olika terapeuter mm. Bestämde mig till slut att nu får det vara nog. Så i höstas kostade jag på mig en duktig personlig tränare på vårt hälsocenter och bestämde mig för att jag skulle träna tryggt (så jag inte fick ännu mer ont) och jag skulle ha kul och jag skulle ha som mål att få en starkare kropp så det kändes att hållningen blev bättre och att hela jag blev gladare.
    Jag vet att om jag inte har kul, då blir det inte av. Det kan ibland vara en belastning att vara så motivationsstyrd som jag är. Men nu 4 månader senare så har jag visserligen fortfarande ont i axeln, men jag struntar i den, jag förutsätter att den kommer att läka långsamt och bli som den ska. För jag har kul i gymet både när jag är själv och när jag har tid med min PT. Hon har lärt mig att jag faktiskt har fler delar i kroppen än en axel 🙂 och som utmärkt att träna. Axlarna får lite snällare träning och resten av kroppen tuffare. Hon har introducerat mig bl a för kettlebells och det trodde jag bara var för "hulkar" som ska ha jättetungt och stå och frusta i gymen. Men icke. Man måste vara öppen för att skrota sina begränsande övertygelserl
    Jag orkar träna med en kettlebell, jag blir trött, stark och lycklig. Och jag bryr mig inte om att mäta med pulsklocka eller känna stress när jag vissa veckor inte hinner träna lika mycket. Jag har äntligen känslan av att det här gör jag för att åldras frisk och stark, inte som en värkande "gumma". Och jag har framförallt kul. Så jag kan verkligen varmt rekommendera en duktig PT som sätter fart på dig med målet att träna tryggt och ha kul.

    1. Cecilia Hedkvist

      Inläggsförfattare

      Tack för att du delar med dig Louise! Grattis till känslan att du åldras frisk och stark! Så roligt också att du skriver om hur viktigt det är att ha kul när du tränar, se det senaste blogginlägget från mig här, det handlar just om detta! 🙂

  3. Malin

    Jag tränar gärna med pulsklocka (även om jag just nu saknar en...) och runkeeper. Men har kommit så långt så att jag tycker att det är kul att se utvecklingen men utan att bli deppig om det gick långsammare än vanligt 🙂 Däremot blev jag väldigt stressad när runkeeper "pratade" när jag sprang så den funktionen är av. Nu kollar jag mest i efterhand!

    1. Cecilia Hedkvist

      Inläggsförfattare

      Det låter som att du har en sunt förhållningssätt till att mäta dina resultat. För det är nog mycket just i förhållningssättet det sitter tror jag. Kanon att du vet vad som funkar för dig. Jag tror nog att jag också kommer att ta fram min pulsklocka igen så småningom, men just nu känns det inte rätt.

  4. Kicki

    Jag tror som du, det viktiga är att man hittar en glädje i rörelse, vad det än är för sätt att röra sig. Somliga är tävlingsinriktade och för dem tror jag att det är jättebra att föra protokoll och studera framsteg. Själv är jag kontrollfreak och har kommit underfund med att jag gärna vill notera och föra statistik på motion men att jag stressar upp mig enormt och dessutom, blir superdeppig när kurvan pekar åt fel håll. Oftast pekar den åt fel håll eftersom jag pressar mig själv att träna hårdare än min kropp vill, bara för att få skriva in "snygga" saker i kolumner. Så nu tränar jag för att hitta rörelseglädje istället. Jag vill att min kropp ska längta efter rörelsen inte känna sig tvingad till det på grund av en tabell som kräver att bli ifylld 🙂

  5. Elisabeth Å.

    Ibland kan man ju få den uppfattningen att man ska uppnå odödlighet om man bara tränar på ett visst sätt eller äter på ett visst sätt. Jag har (tyvärr) fått många bevis på sistone att ingen är odödlig trots strikt motion och mathållning, perfekt vikt och blodtryck etc. Vi är alla dödliga och skulle behöva fokusera mer på hur vi vill må den korta tiden vi är här på jorden. Jag följer en diet nu för att den får mig att må bra (lchf) inte för att den ger snabb viktnedgång eller lågt kolesterol etc. När jag tränar utmanar jag mig själv och sätter upp mål som får mig att må bra, inte för att den är bra för hjärtat eller ger mer muskelmassa. Dessutom har jag slutat väga mig eftersom siffrorna på vågen fick agera måttstock för hur jag skulle må den dagen! Men tro mig det har tagit många år för att nå dit jag är idag. Det finns många som tjänar mycket pengar på att människor i dagens samhälle inte lyssnar på sig själva och sina egna kroppar. 🙁

Kommentera