Fantasin tryter

Tryter fantasin? Bra!

”Jag orkade inte fortsätta med den där dieten. Fantasin tog slut med grönsakerna, så nu är potatisen och pastan tillbaka igen, fast kanske inte lika mycket som förut…”

Jag har hört det så många gånger, känner du kanske igen dig? Visst är det väl konstigt… När det kommer till grönsaker då kräver vi variation, fantasi och uppfinningsrikedom. Men det är ju just här det verkligen finns variation! Om det nu är det vi vill ha. Det finns ju några att välja på så att säga. Potatis, ris och pasta däremot, det kan vi äta varje dag, flera gånger om dagen, år ut och år in. Potatisen kan vara fast eller mjölig, pastan kan vara rak eller skruvad, men så mycket mer att välja på finns det knappast, och smaken är det då ingen större skillnad på. Men det är visst ok. När det gäller potatis, ris och pasta.

Så vi ger upp, med en suck. Varför blir det så här? Om vi bortser från rena ”återfall”, orsakade av fysiologiskt sug och emotionell längtan, så är det ändå många som går bet på att långsiktigt förändra sina matvanor. Mer än en entusiast går ut med stora ambitioner och lägger om hela sin mathållning i ett enda svep (ofta med start för några veckor sedan…). Skafferiet töms, kylen fylls med nyttigheter, och nya spännande livsmedel som man knappt kan namnet på inhandlas i ett nafs. Sedan går det några veckor. Kylen töms och fylls igen. Den där knepiga grönsaken med konstigt namn ligger halvskrumpen kvar på bänken som en påminnelse om dåligt samvete. Ingen kom på vad man skulle göra med den. Och den där speciella kryddan som var så nyttig, nog gick den att äta men inte fasen var den särskilt god.

Man brukar säga att det tar 30 dagar att etablera en ny vana. Jag skulle vilja påstå att när det gäller mat så tar det snarare 300 dagar! Hur många måltider har du ätit på ”det gamla viset”? Hur många matkassar har du burit hem med snarlikt innehåll? Hur många gånger har du inte lagat till exakt samma mat? – Så många gånger att receptet inte längre sitter i huvudet utan i händerna!

Tar det 30 dagar att ändra på ett så invant beteende? Nej, självfallet inte. Ny kunskap ska till, smaklökar ska prövas och vänjas och nya favoriter ska hittas. Till och med fantasilösheten måste återetableras! För visst blev du lika less på den gamla maten? ”Vad i hela friden ska vi äta till middag? Kan ingen komma på nå´t annat än köttbullar och makaroner!” Först när du säger samma sak om den nya maten, och svaret lika självklart blir ”det få väl bli äggröra idag också” – så är du hemma. Då som först är den nya maten en del av din vardag och precis lika självklar som förut. Men det tar tid. Ge det tid.

 

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

14 thoughts on “Fantasin tryter

  1. "Jag slutade med LCHF för jag behövde mer variation" fick jag höra nyligen. Variation??? Själv har jag aldrig ätit så varierad mat som sen jag började med LCHF.

    Från någon annan hörde jag häromdan att "nu skulle det bli LCHF" och hon hade hittat ett roligt recept och kunde jag berätta om den och den ingrediensen...

    Exakt de grejerna du beskriver. Antingen längtar man tillbaka till potatis-tryggheten. Eller också kastar man sig över nya konstiga ingredienser istället för att modifiera alla sina gamla favoritrecept lite grann.

    Men hur kommer man som kostrådgivare runt det här....?

    1. Therese Renåker

      Therese Renåker

      Vanans makt är så stark! Jag tror mycket på att medvetandegöra vad det är som händer, att prata om vanan, visa på mönstret, jämföra den tidigare vanan med den nya - sätta fingret på "variationen". Många människor är omedvetna om sitt eget tankemönster och kroppens invanda reaktioner. Har man sedan en känslighet för socker (eller ett utvecklat beroende), ja då är det ju ännu starkare reaktioner som sätter in, definitivt omedvetna sådana! Kunskap och medvetenhet är A och O tror jag. Därför är det också så viktigt att man har en rådgivare att bolla sina tankar med och/eller en grupp av människor som känner igen sig och kan stötta. 🙂

  2. Ja det är ungefär samma fenomen som att den som ändrar till LCHF plötsligt känner ett starkt behov av minst 20 olika varierande frukosttips efter att tidigare ätit två mackor o en kopp kaffe i åratal 7 dagar i veckan före kostomläggningen.
    Själv tycker jag att vi äter väldigt varierat nu mot förr när det gäller middagarna, framförallt är maten fräschare och med mer grönsaker.

  3. Så sant som ni säger. Jag tror också att det finns en annan anledning - inte bara fantasin. Omgivningen...många har sååå mycket åsikter och kan så mycket mer än en själv; pastaätarna, alltså! Och många kanske är vana att gå ut och äta, bara det blir ju ett besvär i sig, att alltid vara besvärlig! Man ska liksom inte bara bryta en matvana, kanske ett beroende också utan man måste bryta så mycket!
    Men vem sa att livet ska vara lätt?

    1. Therese Renåker

      Therese Renåker

      Precis! Många slutar gå ut och äta lunch för att det är alldeles för besvärligt, men det kan vara ännu värre att sitta kvar i lunchrummet och få matlådan ifrågasatt mellan varje tugga!Det underlättar enormt att omge sig med "likasinnade" så man får stöd och slipper känna sig "jobbig" helt själv. Har man dessutom ett beroende i botten, ja då klarar man det inte själv. Åh vad jag önskar att fler människor sökte hjälp, anmälde sig till kurser, lärde sig mer inte bara om maten utan om sin egen kropp! Det kan vara skillnaden mellan ännu ett misslyckande och succé 🙂

  4. Klockren beskrivning!!!
    "att den som ändrar till LCHF plötsligt känner ett starkt behov av minst 20 olika varierande frukosttips efter att tidigare ätit två mackor o en kopp kaffe i åratal 7 dagar i veckan före kostomläggningen."
    Förstår inte heller problemet med variation... Ris, potatis, pasta hade man att välja på förr, ev quinoa och couscous. NU, blomkål, broccoli, vitkål, rödkål, brysselkål, spenat, rättika... och vad många varianter man kan göra av allt, blanda, var för sig... gratäng med grädde o ost, mos, ugnsgratinerad med ost... kokt. Stekt...
    Nu ska jag ut i solen med doggen!
    Ha en bra dag!

  5. Ethel Loberg

    Tips på dialog med tvivlare: "Tycker Du om smör,ost och ägg med lite salt på en macka? Svar ja. "Ryck då undan mackan, fyll tomrummet med ytterligare smör, ost och ägg, hacka till oigenkännlighet och njut av en mycket mättande måltid".

    Receptet: Två kokta ägg,varma, 1,5 dl. riven ost och 30 gr. rumstempererat smör,hacka och njut.

    Ursprunget är från Moniques blogg lifezone-lchf

  6. Kicki Eriksson

    Jag är sockerberoende och tycker nog att det är just mitt huvud som är den största boven. Jag kan längta efter bröd, fluffigt vitt bröd som man stoppar i rosten, känslan av första tuggan. Visst hade jag massor smör och ost på brödet men det var ändå bröd. Det är huvudet som gör att jag ramlar dit på socker (kolhydrater av alla de slag alltså).
    Jag var på en föreläsning i tisdags där de berättade att vetenskapen räknat hur många tankar vi har på en dag (hur 17 de nu kan göra det!) och att 90% av de tankarna man hade en dag var samma som föregående dag. Då förstår man att det tar mer än 30 dagar att bryta en vana och bygga upp nya.
    Fortfarande när jag ska äta mitt goda kött med sås blir det tvärstopp när jag kommer till vad jag ska ha till. Förr var det enkelt, pommes, pommes, pommes. Men nu vill jag inte äta blomkålsgratäng eftersom jag åt stuvad blomkål häromdagen. Hjärnan är konstig och det gäller att överlista den, och sig själv.
    Jag tror de bästa är att hitta favoriter, säg 5 stycken, som man kan återkomma till och längta efter. Favoriter som man kan drömma om att äta. När man har dessa favoriter kan man försiktigt och sakta utöka med fler men inte för många för det klarar hjärnan inte av, bättre att ha några nykomlingar blandat med favoriterna.
    Det är vad jag ska satsa på iallafall 😀

  7. Åsa

    Har precis läst Birgitta Höglund's bok och kan inte förstå att någon tycker LCHF-mat är enformig. Många som säger det har inte ens provat, dom bara tror dom ska sakna sina vanliga mackor. För det är vad många livnärsig på. Mackor, mackor och åter mackor verkar många äta.

    1. Therese Renåker

      Therese Renåker

      Är det någonting många saknar, även om de ätit LCHF länge, är det just brödet. I början beskriver många det som en riktig sorg att släppa mackorna. Och det är också via bröddisken många får återfall och halkar av LCHF-banan. Jag saknar personligen inte brödet, men måste erkänna att det är få dofter som är lika förföriska som rostat bröd i min näsa. Även om jag idag är mer än nöjd med att moffa i mig de olika påläggen 😉

      Saknaden och längtan efter bröd har dock sina förklaringar, jag tror nästan det får bli ett alldeles eget blogginlägg vartefter... 🙂

    2. Hej Åsa, vad roligt att höra att du tycker om boken. Så varierat som jag ätit sen jag började med LCHF för 3 år sen, har jag aldrig gjort tidigare i livet. Förr blev det mycket mackor och pasta när jag var ledig. Nu blir det riktig mat istället, hela tiden. Förgyllt med en liten LCHF-smörgås då och då 🙂

Kommentera