Den gyllene regeln

Idag tänkte jag berätta om när jag träffade henne - som jag hädanefter kommer kalla Den Kloka.

Vi träffades en vecka före jul, och jag bara grät för jag var SÅ TRÖTT SÅ TRÖTT SÅ TRÖTT, och med mig hade jag 3 långa listor.

Hon tittade strängt på mig och sa: att inte kunna säga nej, för att få bekräftelse, vara den ”duktiga”, flitiga, är lika mycket en beroendesjukdom som alkoholism eller sockerberoende.

Därefter frågade hon frågade tufft: VILL du vara mindre trött? VILL du ändra på ditt beteende? Jag nickade snyftande. Hon fick sedan mina listor.

  • Lista 1: allt som måste hinnas klart på jobbet.
  • Lista 2: allt som måste hinnas klart hemma.
  • Lista 3: vad jag skulle vilja hinna.

Den Kloka tog fram jobblistan, strök i stort sett allt, sa att det är bara pengar, hade jag varit allmänläkare hade jag sjukskrivit dig, nu ska vi bara få dig att orka gå till jobbet.

Hon tog sedan fram hemlistan, strök framförallt alla sociala tillställningar med motivationen ”all din energi måste gå inåt nu, du har inte råd att dela med dig till andra”.

Slutligen tog hon fram viljalistan där hon läste följande: sova, vara med barnen, äta bra, vara i naturen.

DÄR HAR VI DET utbrast hon!

Det är det enda du ska göra i en vecka framåt, du ska sova, sova, sova så fort du kommer åt, du ska bara vara med dina barn och ni ska mysa hemma, ta goa promenader runt sjön, och sen det som hade varit omöjligt för några år sedan – äta bra. Och det är det som är så härligt numera att när livet ibland kommer på sniskan, så är inte maten längre något som gör det ännu värre, utan istället något som ger kraft och energi. Dels att kroppen får vad den behöver, men också att det är sinnesro där uppe.

Som vi alla vet kan ju det vi stoppar i oss, och hur vi stoppar i oss det vara oerhört stressande.

Jag har nu kommit på en gyllene regel” som jag ska säga tyst för mig själv så fort någon ber mig om något:

TAR det, eller GER det energi?

1. Chefen frågar om jag kunde ordna lite avtackning för en medarbetare på min första jullediga dag.

TAR definitivt energi, jag avstår min lediga dag för att underlätta för någon annan. Svar NEJ

2. En arbetskamrat blev förtjust i en tröja jag stickat, ”åh kan inte jag få beställa en sån till jul så kan min syster få den i julklapp”. TAR energi, jag kommer få en sak till att hinna med, jag löser bara hennes julklappsproblem. Svar NEJ

3. Tonåringen frågar om vi ska gå och träna på gym. GER energi. Jag får göra något tillsammans med honom, jag får träna. Svar JA

4. Kärleken frågar om jag ska med på stort julkalas. TAR energi. Svar NEJ.

Jag stannar ensam hemma med Lilla S och Tonåringen följer med istället. Lilla S och jag går ut 2 timmar i skogen, bakar pepparkakor och ser en film = GER energi.

Ni fattar, listan kan göras oändlig, testa själva, jag delar GÄRNA med mig av denna gyllene regel!


När Eva Larsdotter inte skriver här, hittar ni henne som kostrådgivare i Göteborg. Läs mer på Evas hemsida.

Print Friendly

12 thoughts on “Den gyllene regeln

  1. Sari

    Tack! För att du delar med dig, för att du visar att vi alla har olika sidor - ibland är vi kloka och hjälper andra, ibland behöver vi fråga andra om hjälp. Det är något jag lärt mig... Att man inte alltid kan hjälpa sig själv, för att man inte ser lösningarna - bara problemen!
    Så viktiga ni är som jobbar med att hjälpa andra! 🙂

  2. Vad jag känner igen mig!
    ...till viss del...
    Var till företagshälsan feb 2010 pga att jag var sååååå trött, sååååå trött. Jag höll på att kollapsa, dö, kändes det som, så oerhört trött var jag. Hon sjukskrev mig, jag skulle vara UTE OCH MOTIONERA så skulle jag sova bättre! Men jag motionerade ju redan mycket UTE tillsammans med min hund... men ok, jag ska vara ute hela dagarna i denna veckan. Men inte sov jag mer för det! Svävade fortfarande omkring i ingenmanslandet. Fick skriva ner en massa saker om min sömn, när jag la mig, när ca jag somnade (aldrig), vad jag gjort på dagen, osv.
    Efter några träffas blev jag skickad till en psykoteapeut. Vi träffades några gånger. Under denna tid kom jag i kontakt med LCHF och 27/4 2010 började jag testa lite, och vid träffen i juni sa jag att nu behöver inte jag träffa dig längre, det är inte fel i huvvet på mig, jag har ätit fel mat, nu ska jag äta mig frisk. Psykoterapeuten tittade väldigt misstroget på mig, som om jag verkligen var knäpp (!) och så gick jag därifrån!
    Tänk om den här damen på företagshälsan haft ER kunskap, och kunnat leda mig rätt från dag ett, istället för att man ska hitta allt själv på nätet! OCH psykoterapeuten!
    Nu sover jag hyfsat, jag somnar! om än sent, så jag är stentrött när kl ringer, men på helgerna händer det att jag sover hela FEM timmar! Händer. Inte varje helg, normalt är tre till fyra timmar, under veckorna kanske 2-4, men jag SOVER, vilket jag inte gjorde förr, så jag är på rätt väg, men har en bit kvar. Viktminskning? Nej, bara viktökning, men det får väl vara så då, bara jag får sova!

  3. Du har så rätt! Men visst är det fascinerande att det ska vara så svårt att följa den gyllene regeln, fastän man vet om den?
    Jag tackar dock för påminnelsen och ska – ännu en gång – försöka att bli bättre på att säga nej. 😉

Kommentera