Det gamla och det nya, det trasiga och det hela

Min favorit bland julprydnader är en gammal nött och välanvänd krubba. Jag tror inte att den härstammar längre tillbaks än till 70-talet och jag tror inte att den är köpt någon annanstans än i ett vanligt varuhus, men för mig har den det största värdet.

Så länge jag kan minnas plockade min mamma upp den tillsammans med mig och förklarade vilka människorna var och vad änglar och djur gjorde där. Den traditionen för jag vidare till mina barn. Dottern tyckte det var spännande och som 2-åring lekte hon med krubban flera gånger och repeterade min historia så likt hon kunde. Följande år när vi pratade jul frågade hon mig var spökhuset var. Spökhuset?! Efter lite förklarande på sitt 3-åriga vis förstod jag att hon menade krubban med änglar i vita dräkter som ibland får sitta på taket. Det hade för henne blivit spöken. Jaaahaaa…

I år kom krubban upp till 1:a advent igen och nu fick vår son se den för första gången. Eftersom våra barn är adopterade är de lite större sina första jular med oss så det var alltså ingen baby som spännande premiärlyssnade på berättelsen om krubban.

Jag vet inte om det sedan är dotterns eller sonens verk som gjorde att jag stannade till häromdagen. Det är som det är. Krubban har fått fler ärr. De finaste änglarna, mina absoluta favoriter, har blivit varsin vinge mindre.

Där fanns istället ett oväntat nytillskott. En katt bland hermeliner. En ful ankunge. En groda i krubban.

Ungjäklar! Men jag kunde inte bli arg på riktigt. Kanske har de fattat att jag skulle tycka det var tråkigt med änglavingarna och så har de försökt kompensera det med en groda. Eller så var det grodans tillkomst och leken med den som skadade änglarna. Jaja.

Kostnörd som jag är blev scenariot en symbolik för det vi kostrådgivare här på sidan förespråkar. Kosten innehöll för 40,000 år sedan självklart hjärna, ögon, inälvor. De delarna undvikar många av oss idag. För att bli mätta och inte överkonsumera kött så äter vi som tål och tycker om det: mejerier.

För mig blev krubban kosten, de avhuggna änglavingarna en symbol för inälvsmat och grodan, symbol för våra mejerier. Där fanns ingen symbol för spannmål och socker, det är ju inget heller man åt från början eller som vi behöver äta idag ur hälsosynpunkt.

Som ett brev på posten kom en fråga, borde jag skaffa en hobby utanför kostintresset? Ja, kanske…

Men det här är jag, i ett nötskal. Jag går in med liv och lust i projekt och arbeten och så länge jag får energi och kraft tillbaka älskar jag jobbet. När det blir för stor press och stress sätter duktighetsmaskinen in så jag kan fortsätta jobba. Då tar bränslet dock slut och energin räcker bara till att vara duktig. Inte till att ha roligt, inte till att umgås med nära och kära, slappna av och ta dagen som den kommer. Så ska inte livet vara.

Eftersom jag är som jag är har jag förstått att egenföretagare vore passande. Då är det bara jag som bestämmer pressen. Eftersom jag är intensiv och driftig kan jag jobba som en tok under perioder. Jag kan göra det utan att irritera mig på andra som ”gör så lite som möjligt för så mycket pengar som möjligt”. Eftersom jag tidigare försökt vara egenföretagare vet jag att det är en annan form av stress och press men jag är också mer mogen nu, jag har ett annat självförtroende och tro till mig själ än för 12 år sedan.

Som snart 40-åring har jag lärt mig vissa saker av livet, som jag har nytta av som egen företagare. Till exempel att säga nej till roliga saker. Jag vill inte längre bränna ut min arbetsglädje utan istället vårda den.

Jag sa faktiskt nej för några veckor sedan. En okänd person ringde och ville att jag skulle föreläsa i mellandagarna. Så himla kul! Men nej. Nej nej nej. Det fanns inte tid i min kalender. Juldagarna var bokade till umgänge med min familj och då menar jag man och två barn, inga som rest långt och länge utan de som finns nära, i mitt hem, varje dag. Jag visste att jag ville och hade behov att vika tid till dem.

För 12 år sedan hade jag sagt ja till föreläsningen. Eftersom jag är den duktiga flickan hade jag levererat föreläsningen. Däremot hade det kostat mig för mycket. Jag hade inte kunna gå promenad med min son och le åt hans envisa dragning till vattenpölar. Jag hade inte sett min dotter åka i full fart nedför en slänt på sin rosa sparkcykel med Disneyprincessor på. Jag hade inte fått sova ut tills jag vaknar en juldagsmorgon.

Därmed inte sagt att jag inte kan jobba hårt för det jag tror på och som jag sätter upp som mål. Att ibland säga nej betyder inte att arbetsdagen alltid ringer ut efter 8 timmar.

I en lekpark den 11 november rasslade det till i huvudet på mig och jag såg sajten www.kostradgivarna.se framför mig. Att jag inte tänkt på det tidigare! Jag hade funderat på en mängd saker under hösten och nu låg många av mina tankar plötsligt sorterade som menyflikar på en stor sajt. Jag småsprang hem med förvånade barn efter och framför mig. En i vagn och en med sin älskade rosa sparkcykel.

Var domännamnet www.kostradgivarna tillgängligt?

Yes! It was!

Sen gick allt fort. Jag plottrade ner mina tankar på datorn och ville testa min idé med någon. Anna Hallén blev den självklara att bolla med. Första utkastet var nog väldigt virrigt för hon svarade i stil med ”Kan du ta det där igen?”. Jag fick göra det tydligare och vet ni, inom en vecka hade jag bollat fram en önskelista på medarbetare och alla (utom en) svarade ”JA! GÄRNA!”.  Wow! Vilken grej!

Jag bestämde tidigt att det skulle bli klart till julafton, som en julklapp. Men hur sjutton skulle jag lösa min egen tillvaro? Jag är ju föräldraledig och den som varit det med en 2-åring och en 4-åring vet att det är nästintill omöjligt att få ha en endaste tanke i fred. Än mindre möjligt att vara kreativ med småbarnstjatter, gnabb och mellis ständigt pockande på uppmärksamheten.

Lösningen var att stiga upp i ottan. Ibland klockan fem, ibland fyra. Skippa TV-kvällar. Skippa nöjessurfande. Skippa att putsa fönster, handbona golv och få kopparfläkten i köket skinande blank till jul. Det borde funka. Och det funkade.

En idé, en lösning och mycket hårt arbete från många fler än mig. Ni ser resultatet framför er: www.kostradgivarna.se

Jag heter Pia Nyberg och är den som syr ihop alla trådar här på sidan. Jag kommer också skriva om kost och barn. Fortfarande anser många att det jag sysslar med är en bantningsmetod och att jag inte borde utsätta mina barn för det. Jag vill skriva om hur jag försöker få ihop mina näringskunskaper med det jag möter hos familj, vänner och samhälle. Ibland får jag ge efter, ibland vägrar jag, ibland väljer jag självmant ett enklare ohälsosamt alternativ för dem.

Ja, ren bantning var det från början, även för mig. Nu när jag vet så mycket mer om näringslära, evolution och statistik och därifrån kan dra logiska slutsatser så handlar det inte om bantning utan om hälsa och att jag vill ge mina barn en friskare framtid.

Jag är den hemska mamman som inte har saft hemma, inte ger mina barn pasta varje vecka eller trycker i dem färdigköpta Muminkex till mellis. Jag erkänner. Förlåt Önos, Barilla och Göteborgskex.

Istället vill jag hjälpa dem att undvika våra välfärdssjukdomar. Jag vill göra vad jag kan för att de ska bli två av de 25% som idag inte dör i hjärtsjukdomar och cancer. Jag vill att de ska få bättre förutsättningar att undvika diabets typ 2. Jag vill att de ska leva länge och leva friska.

Vi blir fler och fler med kostkunskaper och kunskap om evolutionen. Och det i snabb takt! Det svenskarna googlat allra mest på 2011 när det gäller mattrender är LCHF. Det är inte Viktväktarna, Dukan eller pulverdiet. Svenskarna har fått upp ögonen, det handlar inte om att rasa i vikt, det handlar om att äta sig till hälsa, äta god mat som funkar som livsstil. Svenskarna börjar förstå att det är bättre att äta sund, artegen kost än att kräva att kroppen ska hantera ett överintag av protein, underintag av kalorier eller mängder av onödiga tillsatser.

Svenskarna ligger lite före här. Sund lågkolhydratskost med naturliga fetter har dock spridit sig till Norge och Finland och har orsakat smörbrist under hösten. Underbart! Rykten säger att kosten också är på väg att spridas ut i hela världen.

Så det pågår alltså en matrevolution. Vi som jobbar med kost vill vända trenden som statistiken idag visar. Dagens ungdom är den första, någonsin, som förutspås få en kortare livslängd än sina föräldrar. Läs meningen igen: Dagens ungdom är den första, någonsin, som förutspås få en kortare livslängd än sina föräldrar (källa: Jamie Olivers skrämmande föreläsning).

Förstår ni allvaret?

När jag tänker på det ibland vill jag bara lägga mig ner i fosterställning och gråta. Men jag gör inte det utan tänker istället på att vi eldsjälar ökar i antal, vi som vill förändra statistiken och få fler människor att leva friskare och dö gamla utan åldersrelaterade sjukdomar. För det gör man nämligen i länder som äter kost liknande LCHF. Dessa kulturer äter protein, fett och kolhydrater från naturliga källor i sunda proportioner. Dessa folk känner inte till lightprodukter, margarin eller tillsatser.

Oj! Det här inlägget blev nästan en uppsats! Tack för att mina tankar och reflektioner fick hälsa på hos dig så här länge. Jag vill också passa på att önska dig en fortsatt skön juldag, umgås, njut av livet och ät härlig naturlig kost, det ska jag göra!


När Pia Nyberg inte skriver här eller jobbar med sidan, hittar ni henne på Pia Nyberg.

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .

Om Pia Nyberg

Pia driver kostradgivarna.se och försöker hålla ordning på detaljerna och alla härliga skribenter. Ibland kommer ett eget inlägg men för det mesta består arbetet bakom kulisserna. Vardagen tillbringas med massera utanför Linköping, varmt välkommen till PIasMassage om du har vägarna förbi. (Mitt profilfoto: caba.se)

10 thoughts on “Det gamla och det nya, det trasiga och det hela

  1. Majoren

    Det ska bli spännande att följa dina skriverier om kost och barn.
    Jag har själv fyra barn, den näst yngsta är 19 månader.
    Hon förvånade flera på dagis när hon hade med sig ägg och bacon med tomater i sin frukostbox. Är det verkligen bra att ge så små barn sådan frukost? Vad är det för fel på fil och flingor med sylt tyckte någon? Eller ett par skogaholmsmackor och ett glas juice?
    Suck. man börjar precis inte föreläsa för omgivningen på dagiset när halva huvudet är på väg till jobbet...
    En av förskollärarna på dagiset hade själv provat LCHF för att gå ned ganska rejält i vikt men sedan slutat för att "det inte kunde vara bra i längden".

    Visst finns det massor kvar att göra men det har också gått ordentligt framåt sedan 2005, det ska man inte glömma, och kampen om bättre mat i skolorna har precis tagit fart i media.
    2012 blir spännande!

  2. Kicki

    Vilket härligt inlägg! Det känns redan som om jag känner dig och som om jag blivit välkomnat till den här sajten på ett mycket personligt och trevligt sätt. Tack för att du fick den geniala idén att starta denna sida. Räkna med att jag kommer att lusläsa den. God fortsättning på julen!

  3. Ethel Loberg

    Ja det var trevligt med en ny blogg att lägga in, tack för den.
    Det är konstigt, jag har lusläst de främsta LCHF-bloggarna nu sen 2009 och jag tröttnar aldrig på denna läsning, det är så roligt med alla människors berättelser och tjiv och liv.

    Jag kom in på LCHF genom Litsfeldts bok, sen dess käkar jag LCHF och har det bara bra. Allt stämmer som LCHF-förespråkarna skriver, det bara fungerar och fungerar, hela tiden. Det är nog det som gör det sååå roligt att följa debatten.

    1. Pia Nyberg

      Ja visst är det roligt att ta del av andra människors liv. Vad gjorde vi innan nätet

      Det är häftigt att vi som äter det är så övertygade och att våra motståndare inte har så mycket att visa i debatterna. Det finns ju inget för oss att gå tillbaka till så det är bara att fortsätta njuta av maten och livet. Och vi blir fler och fler… hurra!

Kommentera