I vår tävling för några veckor sedan kunde man vinna Klara Dessers senaste bok.  En av dem som vann är Annika Raasakka och här kommer hennes vinnarrecept. Kanske en perfekt förrätt så här i påsk?

Lax på grönbädd (4 port)

• 200 g skivad rökt lax
• 2 st mogna avokadon
• 400 g räkor med skal
• 0,5 dl creme fraiche
• 50 g stenbitsrom
• 2 tsk citronsaft
• salt
• 5 cm gurka
• 1/2 rödlök
• blandsallat

Lägg den skivade laxen i fyra koppar/mindre skålar så att kanten av laxen hänger över lite grann.

Skala räkorna och ta hälften av dessa och lägg vid sidan av (en liten bytta). Resten hackar du i mindre bitar.

Hacka avokadon i små tärningar.

Blanda hackad avokado och räkor med creme fraiche, rom och citron, smaka av med salt.

Fyll laxkopparna med denna röra och vik över kanterna så att det blir "små laxpaket". Täck med plastfolie o ställ i kylen tills servering.

Skär sedan gurkan i mindre tärningar.

Skala och hacka löken.

Hacka/riv salladen i mindre bitar.

Blanda ihop allt med räkorna (som du sparat undan).

Vid servering vänder du koppen med lax på en tallrik och garnerar med salladsblandingen. Eventuellt kan man ringla över lite olja och citronsaft och garnera med en extra citronklyfta.

På tisdagarna kom ”brödbilen” till vårt lilla fiskeläge med sin rullande mataffär. Inte alla hade tillgång till egen bil för det här var tidigt 60-tal. Jag var 7-8 år och redan en riktig godisgris så jag brukade handla för hela min enkrona. Det blev antingen ett mjölkchoklad eller fyra tablettaskar.  På lördagarna fick jag följa med min mamma med bussen till stan och helghandla. Då kunde det hända att jag tjatade mig till en liten påse ostbågar som jag sen delade med katten när jag kom hem.

Jag utnyttjade alltså alla möjligheter som gavs till godisinköp, med de pengar jag skaffat mig och de tillfällen som gavs.  Om jag bott i stan hade tillfällena varit fler, men förmodligen inte pengarna. Dessutom stängde ju samtliga butiker kl 18 på vardagar, vid lunchtid på lördagar och på söndagar var allt stängt.

Hur ser det ut idag? Någonstans på vägen har vi fått fullständig, fri tillgång till godis, glass och snacks. Det finns alltid en nattöppen mack, en ständigt öppen pressbyrå på vägen till bussen, en stor mataffär som har öppet 8-22 alla dagar för att inte tala om drive-in hamburgerior, pizza huttar och jag vet inte allt. Det ska vara lätt, lätt, lätt att skaffa sig mat idag. Inget får hindra oss att stoppa in i samma stund som vi blir lite sugna. Förpackningarna blir bara större och större, en 33 cl läsk har blivit 2 liter, en påse med 10 godisbitar har blivit kilovis i storpåse, en halvlitersglass som hela familjen delade på har blivit en egen 2-litersburk att gräva ur.

Har det hänt något med vår ämnesomsättning sen 60-talet? Har den utvecklats så att vi plötsligt behöver allt det här? Njae, det skulle jag inte tro… Och vi kan klaga hur mycket som helst på att det är den där ogenomtänkta tallriksmodellen som det är meningen att vi ska äta efter som är orsaken. Visst, den är ingen hit, MEN … den största boven, enligt min mening, är alla alltid-öppna matställen och butiker som får vår gamla stenåldershjärna att tro att varje dag är den sista innan vintern kommer. För om jag varit barn idag är risken stor att jag betett mig på samma sätt som jag gjorde då och utnyttjat alla tillfällen till godisinköp. Alla dagar i veckan och inte bara på tisdagar och lördagar.

Det finns ingen liten unge som blir tjock eller får näringsbrist av fyra tablettaskar och en halv påse ostbågar i veckan. Men för många barn och ungdomar är läget ett helt annat idag. Eller hur?

Fotot från mitt gamla album? Ja, det där är en lycklig ägare till 60-talets största godisklubba och eftersom min mormor var den enda i släkten som ägde en kamera var hon säkert också den generösa givaren…

Sitter här och förundras. Igen. Förvånad blir jag inte längre, men förundras och fascineras. Jag läser i min dagstidning att brittiska forskare kommit fram till att sju portioner frukt och grönt minskar risken att dö i förtid med 42%. Jajamensan, så är det. Nu framgår det inte riktigt i min tidning vad ”förtid” betyder, men jag tänker att om man då äter fjorton portioner så kanske man rent av dör i tid?

Nåja, nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Nej, det jag förundras över är att varken tidningen, Livsmedelsverket (som kommenterar det hela) eller forskarna själva verkar förstå att det är en viss skillnad på frukt respektive grönt.

Bilden i tidningen föreställer enbart frukt och rubriken lyder ”Fler frukter kan förlänga livslängden”. Åsa Brugård Konde, nutrionist på Livsmedelsverket, kommenterar genom att säga ”Det är sant att det innehåller fruktsocker, men det innehåller också en massa näring. Det går inte att jämföra med läsk som innehåller socker.” Vem har jämfört med läsk undrar jag, vart tog det gröna vägen – vore inte det en bättre jämförelse? Men så kommer det bästa av allt, forskarna. Forskarna är nämligen förvånade. Varför? Jo, det står så här: ”Något som förvånade forskarna var att frusen och konserverad frukt ökade risken att dö i förtid”. Ökade. Det gick liksom inte ihop sig riktigt där.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Endast den som med våld behåller dubbla skygglappar på i ett mörklagt rum kan undgå att se sambandet. För visst är det väl en ocean av näringsmässig skillnad på en färsk, grön broccoli och en död, sirapsindränkt persika?! Fråga minsta barn, de vet.

Jag skulle kunna skriva hyllmeter om hur tokig även denna forskning är, om statistiska samband och köpta resultat. Men jag orkar helt enkelt inte. Vill inte. Och jag tror framförallt inte att jag behöver göra det. Du är klok nog att själv förstå. Du vet att färskt och konserverat inte är samma sak. Du vet att den sötaste ananasen inte kan jämföras med det syrligaste äpplet på ditt äppelträd eller blåbären i skogen. Du vet att frukt inte är samma sak som grönsaker. Du vet att den som lever mest på konserverad frukt troligen också äter mer av annan ”inlagd” mat. Du vet att sött är sött och inte surt. Inget av detta behöver jag förklara, för du VET det redan.

Det sorgliga är att våra arbetsplatser ändå översvämmas av fruktkorgar och barnen har fruktstund i skolan. Alltmedan broccolin gulnar i grönsaksdisken och fänkålen ligger bortglömd i sin hörna för att ingen visste vad man skulle göra med den.

Jag funderar på om det helt enkelt är det låga blodsockret som gör det. Att människor inte längre orkar läsa hela meningar alltså. Vi ska äta mer frukt och grönt – ja just det, frukt OCH GRÖNT. Det är det gröna som inte får plats, det är det gröna vi tappar bort. Det spelar ingen roll hur det sägs eller skrivs – de flesta människor hör och ser bara frukten. De flesta jag pratar med hävdar med bestämdhet att ”Man ska ju äta fem frukter om dagen”. Allt understött av journalister och rubriksättare, myndigheter och forskare som uppenbarligen inte förmår tänka klart. Det här handlar inte om ny vetenskap, det handlar inte om beprövad erfarenhet. Det handlar om att ta till sig den kunskap som funnits sedan länge, använda den kunskapen och TÄNKA.

Det ÄR skillnad på skit och pannkaka. Det vet alla. Alla som tänker efter.

Jag ska börja åka rullskidor, säger en bekant till mig då jag nyligen mötte henne utanför Willys. Hon är entusiastisk. Och om det skulle finnas minsta tvivel till denna träningsform innan hon träffar mig, lär det vara borta nu. Jag är ju den stora förespråkaren för just denna träningsform. Av sina skäl.

Det är knäna, säger hon. Jag kan inte springa längre.

För mig har löpningen varit den träning som dominerat. Tills för några år sedan. Knä, höfter, hälsena, vad… Att hitta alternativa träningsformer har varit nyckeln för min del. Nyckeln till att fortfarande vara i god form.

Just rullskidåkningen är enligt mig optimal. Involverar stora muskelgrupper och ger både kondition och styrka. Och skonsamt mot kroppen. Men det finns fler alternativ. Nu i vår ska vi utöka våra gemensamma träningsdagar till att omfatta både torsdagens löpning samt en cykeldag på måndagar. Det var givet. Att en andra träningsdag skulle bli ”alternativträningsdag”. Nu valde vi cykel i stället för rullskidor. Trots allt är cykel enklare. Med mounitinbiken kommer vi ut i terrängen som om vi var ute på ett löppass. En kuperad bana ger mycket på kort tid. Vi får ut maximalt på en timme

För egen del är jag först och främst skidåkare. Vägen dit kan se olika ut. Löpning är inte allt och skador betyder inte att man behöver ge upp. Själv har jag hittat rullskidåkningen och cyklingen. Min bekant, som inte är skidåkare, väljer ändå rullskidåkning. Hon vill ha alternativ till löpningen.

Det spelar egentligen inte så stor roll vilken alternativträning du gör, hitta något du trivs med. Vad det nu än må vara. Och har du inget mål i form av lopp etc så är alternativen ännu större. Jag får ju hålla mig till alternativ som ger kondition och styrka - eftersom målet är skidlopp.

Jag fick ett mejl häromdagen från Tommy Sundberg, som önskade svar om vilka källor som använts vid artikeln "Experimentera absolut inte med glutenfri kost". Anna Hallén skrev då ett långt svar som jag fått lov att publicera eftersom jag tror många vill se svaret.

Och Tommy svarar på Annas svar "Wow, tack! Det är sällan man får såhär utförliga svar via mail. Du har övertygat mig, fortsätt sprida kunskap. Tack än en gång. Mvh Tommy, glutenfri 1 dygn "

..................................................................................................................................................

Du läser hela artikeln här, men  den handlar alltså om det märkliga rådet att inte på egen hand experimentera med att ta bort gluten. Och så här svarar Anna om sina källor till artikeln: 

..................................................................................................................................................

Hej Tommy!

Vad spännande att fler intresserar sig för gluten.

Vi börjar med hjärnans påverkan, det som jag arbetar mest mes eftersom barn med särskilda behov intresserar mig.

Du hittar en del på:

• http://www.fabresearch.org/548
• http://www.espa-research.org.uk/who.html

Du har också vår hjärnforskare Charlotte Erlanson-Albertson som delar samma uppfattning,läs Sambandet mellan kost och autism

Vill du ha hennes specifika studier så bara maila henne så hjälper hon säkert till.

Även Karl Reichelt, M D Rikshospitalet i Oslo har oerhört många länkar han säkert delar med sig. Vilka han anser vara bäst vet jag tyvärr inte och det är därför bättre att han plockar fram dem till dig. Han har en massa sen långt tillbaka på 50-talet har jag för mig. Dumt att läsa ...läs vidare →