VästerbottensmuffinsPicknickmat

Nu kommer den härliga tiden med klara, fina höstdagar, när det ofta är alldeles lagom varmt att vandra omkring i skogen.

Oavsett om du är ute på bärplockning, jakt, svampletning, hundpromenader eller bara känner för att fly stressen ett tag, så är det gott att ha med sig en matsäck.

Jag är sån som gillar att göra upp en eld och grilla korv när jag är ute på en längre tur. Tändstickor, några dagstidningsblad och några torra, små vedpinnar får följa med i ryggsäcken så är det lätt att få till en bra grilleld med komplettering av lite torra löv, kottar och småkvistar.

Tallrikar och bestick får också var med, engångs om vi ska gå långt, riktigt porslin om det bara är en bit att gå. En termos kaffe, en vattenflaska och kåsor hör också till utrustningen.

Ibland blir det bara en matig macka eller en sallad som får följa med i ryggsäcken. Är det varmt så brukar jag ta med en frusen flaska vatten så får den agera kylklamp och så har vi vatten till hemvägen.

Här får du tips på några av mina godaste picknickrätter.

more

10 Kommentarer

NEJ! Stopp! Det ska vi inte ha!

tänderTandhygiensten gjorde stora ögon när jag protesterade mot att sonen skulle få fluor - och jag förvånades över styrkan i min röst.

På morgonen hade jag inte haft en tanke på att sonen skulle få en fluorpensling så mina fakta var inte helt tillgängliga i huvudet. Jag fick istället välja en genväg och sa "Jag är 100% övertygad om att mina barn inte ska ha fluor så du behöver inte övertala mig och vi behöver inte diskutera det, jag är säker på att vi tycker olika.".

Tandhygiensten nöjde sig nästan med det svaret, men menade att fluor även finns i vanligt vatten och i kolsyrat vatten  - så underförstått kunde jag inte slippa undan det ändå. Och, egentligen är det också däri som min största anledning ligger: cocktaileffekten! Jag behöver inte komma-i-håg varje liten effekt fluor (eller andra kemikalier) kan ha i kroppen, för det är summan av alla kemikalier vi utsätts för dagligen, som jag är rädd för. Livrädd för.

För mig spelar det ingen roll hur bra fluor är mot karies. Tänder kan vi laga och i värsta fall byta ut. Våra organ däremot är mycket svårare och mer komplicerade att byta ut och det är ännu mer komplicerat att byta ut till 100% fungerande organ, för att t.ex. fungera vid befruktning.

En del menar att "vi ska ju inte svälja fluoren" och visst, nej, men munhålan i sig tar ju upp giftet! Om inte hud kunde ta upp ämnen så vore ju nikotinplåster verkningslösa eller hur?

Och igen, om vi bara använde tandkräm, eller bara fluorsköljde ibland så kanske det skulle gå an, men det är ju sammantaget alla gifter som blir ett enda stort hemskt frågetecken.

Vi kan inte undgå att helt komma undan gifter och därför tycker jag det viktigt att ta bort det, där det går! Och jag tycker faktiskt att det går helt ok med fluor: ordentlig regelbunden tandborstning räcker mycket långt. Jag själv har inte haft ett hål på 10 (kanske faktiskt 20 år) och de senaste fem åren (minst) har jag använt fluorfri tandkräm.

För dig som inte har reflekterat över detta än, eller vill veta mer så har vi haft uppe detta tidigare på kostrådgivarna. Här har jag skrivit om hur man själv gör fluorfri tandkräm och där finns också länkar för vidare läsning.

Det finns så mycket mer skräp vi får i oss, förutom fluor. Vill du fördjupa dig i vad kemikalier gör i våra kroppar, se dokumentären Underkastelsen (finns på Youtube). Det är filmregissören Stefan Jarl som gjort denna tillsammans med bland andra Eva Röse. Del 1 här och del 2 här.

Ännu mer att läsa finns hos Kostdoktorn där han har skrivit om karies från ett historiskt kolhydratsperspektiv - läs här.

 teeth

_____________________________________________________________________________________

Nationalencyklopedin beskriver fluor som ett "...mycket giftigt grundämne, det mest reaktiva av alla."

 

 

1 Kommentar

Vi hade en tävling häromveckan från Coupon om att publicera "Sveriges bästa efter tränings-måltid". Flera kända bloggar deltog och jag är stå stolt att det var vår egen Birgitta Höglund som vann!

GRATTIS BIRGITTA! 

Birgittas bidrag hittar du på hennes blogg (som hon för övrigt kickat igång igen - hurra!). Receptet är zucchiniplättar med halloumi. Ser gott ut va!

zucchini

3 Kommentarer

No 19Tycker du att utseende är viktigt? Värderar du människor efter hur de ser ut? Dömer du människor som är tjocka? Självklart inte, kanske du muttrar, då vore jag väl en hemsk, ytlig människa. Men även om det inte handlar om just dig så tänkte jag ta mig friheten att resonera lite kring det här ändå, lite för skojs skull bara. Ni som känner mig vet ju att jag gillar att vända och vrida lite… ;)

Så här är det. Jag har mött åtskilliga människor genom åren, människor som kämpat med sin vikt, fastnat, gett upp, kämpat igen, räknat, läst, följt alla anvisningar, ätit rätt, motionerat rätt och provat alla möjliga och omöjliga tekniker för att må bra och gå ner i vikt. Utan framgång. Jag har gång efter annan noterat att dessa människor ofta haft en viss sak gemensamt, nämligen en viss sorts tankar. Ett mer eller mindre konstant mantra har följt dem genom vardagen – ett mantra som låter något i stil med ”Usch, vad jag är tjock”, ”Jag MÅSTE gå ner i vikt”, ”Jag får snart panik på att jag bara går upp i vikt”, ”Jag mår bra, men jag kan INTE släppa det här med min övervikt”, ”Jag är så ful med den här övervikten, inga kläder sitter snyggt” och så vidare.

Känner du igen det? Det här handlar ju som sagt inte om dig, men du kanske känner andra som låter så här?

Vet du vad som händer i en kropp när man mer eller mindre uttalat ältar liknande rader i sitt huvud? Dessa och liknande mantran är inte neutrala utan är kopplade till en värdering, en attityd, en åsikt och åtföljs alltid av en känsla – i det här fallet en negativ sådan. (Jag tror ju inte att det finns någon som tänker ”Usch vad jag är tjock – tjohoo!”…) Vi lever i en kultur där utseendet tillmäts enormt stor betydelse och där övervikt verkar vara den största synden av dem alla. Då är det väldigt svårt att tänka tankar om övervikt och fortsätta vara neutral i sin känsla. Man kan kanske vara neutral i förhållande till andra men inte till sig själv.

När man tänker sådana här tankar om sig själv följer alltså oftast den negativa känslan med. Och ju starkare känslan är och ju oftare man känner den, desto oftare aktiverar man sitt stressystem. Ett stressystem som mycket effektivt blockerar allt vad viktminsking och välmående heter. När viktminskingen uteblir kämpar man ännu hårdare, upprepar sitt mantra ännu oftare, aktiverar stressystemet ännu effektivare och…man är inne i en ond cirkel. Vad man än gör, hur ”duktig” man än är, så kommer man inte att bli av med sina överflödskilon. Tankarna om sig själv, fokuseringen på och värderingen av just vikten, sätter käppar i hjulet.

Visst är det knepigt, det är ingen lätt cirkel att bryta! Ofta känns det oöverkomligt och hopplöst. Man vet med sitt huvud hur man ska tänka men känslorna lyder inte. Inga affirmationer i världen har löst upp knuten – känslan av att vara tjock och därmed ful, inte duga, inte vara duktig eller god nog, sitter för djupt.

OM du känner igen, inte dig själv förstås, men någon av dina vänner i detta, så vill jag be dig hälsa hen: 1. Du är långt ifrån ensam. 2. Du KAN påverka detta, men det kräver en annan sorts jobb från din sida. 3. Jag lovar dig, det är mödan värt, hundra gånger om, så, 4. Sök hjälp, terapi, någon att prata med, för 5. Du är värd att må ditt allra bästa och ska inte slösa bort en enda dag till av ditt värdefulla liv, så gör något åt det, nu.

Och medan du nu, för en väns räkning, febrilt letar efter telefonnumret till närmaste terapeut så vill jag passa på att så ett tankefrö hos dig. Om jag återigen frågar dig vad som är viktigast för DIG i mötet med en människa, är det utseendet eller det som finns på insidan – vad svarar du då? Jag kan sätta min högra hand på att du fortfarande svarar insidan. Förstås. Men du, om detta är sant, på riktigt sant, hur kommer det sig då att du, jag, vi alla lägger ner så mycket mer tid, tanke, kraft och energi på vår egen utsida än på vår insida…?

Tänk efter, med all logik betyder det ju att vi då antingen lurar oss själva och faktiskt tillmäter utseendet större betydelse än vi vill kännas vid. Eller också talar vi faktiskt sanning, insidan ÄR viktigare än utsidan för oss, men då bara så länge vi talar om ALLA ANDRA, inte om MIG och DIG, för när det gäller just oss så är utseendet trots allt av stor betydelse! Kan vi vara överseende, storsinta och kärleksfulla när det gäller andra människor, samtidigt som vi bedömer och värderar oss själva efter en helt annan mall? Är det ens möjligt? Hur rimmar det? Om VI egentligen tycker att det är oviktigt med utseendet men ändå fokuserar på vårt eget, är det då för att vi inbillar oss att ALLA ANDRA värderar oss efter utseende, men vi gör det inte? Vad säger det i så fall om vår syn på och vår tilltro till andra människor…?

Blev det rörigt nu? Lite förvirrat? Kanske till och med lite jobbigt? Det var i så fall min mening. Jag tror att det är nyttigt att fundera vidare på hur vi tänker och värderar oss själva och andra. Klura lite på vad som egentligen är sant för oss. Men har du inte minsta lust att göra det så är det bara att glömma det du just läst!

Fortsätt njuta av det ljuva september. J

Therese

PS. Och innan någon nu med emfas påpekar det, så vill jag förekomma – visst kan man bry sig om sitt utseende, vilja göra sig fin, utan att det för den skull har med fixering eller värderingar att göra! Skillnaden ligger i den känsla som ligger bakom. Gör du det med glädje för att du njuter av din kropp och tycker det är roligt, så är det en himmelsvid skillnad mot om du gör det för att försöka dölja det du inte är nöjd med.

2 Kommentarer

Image courtesy of antpkr at FreeDigitalPhotos.net
Image courtesy of antpkr at FreeDigitalPhotos.net

Vilken fantastisk naturprodukt ekologisk kokosolja är för oss. Det kan dock kännas lite fel att vi fraktar produkten från andra sidan jordklotet, med tanke på hur det påverkar miljön. Om vi ändå bortser från det nu, så vill jag gärna dela med mig mer fakta om ekologisk kokosolja som fått en sådan hausse i Sverige att det ibland t.o.m. är slutsålt.

Kokosolja är rikt på MCT - mellanlånga fettkedjor - som lätt omvandlas till ketonkroppar. Ketonkroppar är lättillgänglig energi för hjärna, hjärta och muskler.

Om hjärnan ska använda fettsyror som energi måste de först brytas ner till ketonkroppar. Ketonkroppar är vattenlösliga i motsats till fett och kan därför lätt transporteras i blodet och förse alla organ med energi. Ketonkropparna passerar lätt blodhjärnbärriären och behöver inte insulin för att tas upp i nervcellerna. Fullvärdig energi för hjärnan och betydligt bättre än det snabba glukoset - blodsockret.

Vissa människor tål kolhydrater bättre, andra betydligt sämre. De blir insulinresistenta och utvecklar diabetes typ 2, övervikt, metabolt syndrom - en farligt ökande trend i västvärlden. Insulinresistens skapar också obalans i hormonerna, något som jag ofta ser hos mina klienter när jag jobbar med hormonanalyser. Numera talar man även om diabetes typ 3 som är en typ av diabetes som drabbar hjärnan.  Även hjärnan påverkas av insulinresistens och forskarna tror att hjärnans bristande förmåga att producera energi av glukos skapar Alzheimer, Parkinson, MS, epilepsi, autism.  Alla celler i kroppen behöver ha tillräckligt med energi.

I en ketogen kosthållning med mycket naturliga fetter, kommer kroppen hämta mer energi från ketonkroppar och förbränner därmed fett mer effektivt. Även det vi har som reservfett på lår och mage. Det här kan vara ett bra sett att gå ner i vikt om man önskar det. I ekologisk kokosolja finns c a 75 % mellanlånga fettsyror som lätt ombildas till ketoner i levern för att sen förse hjärnan. Det finns studier på att dessa mellanlånga fettsyror ökar förbränningen effektivt jämfört med "vanligt" fett.

Naturläkaren och författaren Bruce Fife har skrivit boken "Stoppa Alzheimer nu". I den boken kan du lära dig det mesta om kokosoljans förträfflighet. Bl.a. att den innehåller 50 % laurinsyra som förlänger energin av fettet i kroppen. Laurinsyra är för övrigt utmärkt att inta för att inte få överskott av svampen candida i tarmsystemet och finns även naturligt i modersmjölk.

För att säkra hjärnans försörjning av energi via ketonkroppar kan du ta 1-3 msk kokosolja per dag fördelat på max 1 msk (15 ml) vid varje tillfälle.  Ta inte allt på en gång om du inte är kraftigt förstoppad. Kokosolja sätter nämligen sprätt på magen i större doser. Inte farligt, men kan vara obehagligt förstås. Jag läste en historia om en kvinna som sökte vård för allvarlig förstoppning. Ingenting fick igång magen. Hon fick tips av en väninna att ta stora doser kokosfett på en gång och det gjorde susen. Läkarna var imponerade!! Det kan också kännas jobbigt för matsmältningen att ta för mycket kokosfett på en gång, matsmältningsenzymerna hänger inte med. En lösning är då att ta mindre doser flera gånger om dagen i sked eller på maten.

Förstoppning är för övrigt en allvarlig obalans. Gifter utsöndras från avföringen i tarmväggen, hormonet östrogen utsöndrat från levern blir också kvar i tarmen och påverkar många östrogendominanta kvinnor negativt. Minst en gång om dagen ska tarmen tömmas.

Kokosfett och huden är också ett eget kapitel. Kvinnorna i tropikerna har länge använt kokosolja som skönhetskräm. Du kan smörja dig efter duschen. Huden blir mjuk och len utan att kännas obehagligt kladdig. Du kan använda den som ansiktskräm och för rengöring. Den är utmärkt för after-sun men även som solskydd, eftersom den har ett naturligt solskydd på motsvarande sfr 7-10. Min ljusa fräkniga hud älskar kokosoljan som solkräm på våra nordliga breddgrader. Men då ligger jag väldigt sällan och solar, jag rör mig mer i solen. Kvinnor med torrhetskänsla i underlivet kan också smörja efter dusch eller faktiskt använda kokosfett som "tvål" till underlivet. Där ska man inte använda starka produkter. Och - du - ta med dig en liten burk till sovrummet tillsammans med din käraste också. Kan liva upp samlivet en smula emellanåt.

9 Kommentarer

pratbubbla2"Problemet är att vi inte äter mat längre, vi äter mat-liknande produkter" Den engelska meningen susade förbi i mitt Facebook-flöde häromdan. Oj, så huvudet på spiken!  Precis så är det ju!

Så här kommer ett helt godtyckligt exempel - sparrissoppa!

Det finns en påse pulver att köpa i affären där innehållet sägs vara "Klassisk sparrissoppa" (Redan vid ordet klassisk drar jag öronen åt mig och undrar om marknadsavdelningen på det företaget tänkt sig att just det ordet ska göra den mer "äkta"?) Den påsen innehåller: Majsstärkelse, vetemjöl, glukossirap, vegetabiliskt fett, sparris (10%), (innehåller laktos), salt, gräddpulver, laktos, jästextrakt, mjölkprotein, lökpulver, sparrisarom (innehåller mjölkprotein och laktos), emulgeringsmedel (E451 och sojalecitin), maltodextrin, färgämnen (betakaroten, E101), svartpepparextrakt.

Sen googlar jag återigen helt godtyckligt och hittar ett recept på Per Morbergs sparrissoppa. Den innehåller sparris, schalottenlökar, vispgrädde, kycklingbuljong och vitt vin.

En gigantisk skillnad kan jag tycka. Ja, just det, det är ju detta som är skillnaden mellan mat-liknande produkter och mat!

Eftersom produktinnehållet helt katastrofalt skiljer sig åt, så gör ju även innehållet av energiämnen det. Pulvret Klassisk sparrissoppa innehåller per 100 g: 6,5 g protein, 62 g kolhydrater och 16 g fett. Ren sparris innehåller per 100 g: 3 g protein, 2 g kolhydrater och 0,2 g fett. Vispgrädden innehåller per 100 g: 2,1 g protein, 3 g kolhydrater och 40 g fett.

Utan att vara matematiker ser vi snabbt att Morbergs sparrissoppa som består av mat inte ger oss så många kolhydrater och ganska mycket fett (beroende på vilken sorts vätska som används). Här borde vi bli mätta utan att blodsockret rusar iväg. Dessutom finns vitaminer och mineraler i sparrisen. Pulver-gojset som till största delen består av majsstärkelse, vetemjöl och glukossirap smäller däremot till med 62 % kolhydrater. Insulinet i topp, blodsockerkurvan rusar, fettinlagringen går igång och hungern är strax tillbaka. Men en liten sockerkick i hjärnan, det får man ju.

Jag önskar så att fler människor börjar äta riktig MAT. Inte söta substitut med samma namn. Det är inte bara att stoppa in urskiljningslöst så länge livsmedelsindustrin får härja fritt. Jag anser att vi måste göra ett aktivt val av det vi stoppar i munnen, dvs mat och inte mat-liknande produkter.

Och hur kan egentligen en påse majsstärkelse få lov att kallas Klassisk sparrissoppa??

3 Kommentarer

Ekologiska grönsaker från Ås Trädgård utanför Östersund
Ekologiska grönsaker från Ås Trädgård utanför Östersund

Grönt, gott och nyttigt

Nu är det strålande tider för oss som älskar att förgylla vår tallrik med härliga, närodlade grönsaker. Förr om åren, innan jag hittade till min variant av lågkolhydratkost, då var det på sin höjd lite tomater och lök som fanns hemma i kylskåpet. Då oftast använda som tillbehör till en pastasås... Jag växte upp med väldigt många olika sorters grönsaker som mamma odlade hemma i vår fjällnära trädgård. Trots det kyliga klimatet så fick hon mycket gott att frodas både på friland och i växthus. Men senare blev det tyvärr pastan och mackan som blev den dominerande maten hemma i mitt kök. Som tur var så åt jag även under den här tiden en hel del grönsaker som tillbehör till proteinrik mat som kött och fisk när jag jobbade i olika restaurangkök. Smör och bearnaisesås blev det förstås också en hel del av, hade turen att bara jobba på bra restauranger med riktig mat. Alla de vitaminer, mineraler, antioxidanter och andra väldigt viktiga små beståndsdelar vi får från grönsakerna är så mycket bättre än de som många stoppar i sig idag, de från multivitamintabletter. Många tror tyvärr fortfarande att LCHF är en kost som inte innehåller grönsaker, men jag försöker visa att det inte stämmer genom mina bloggar och kokböcker. more

1 Kommentar

Tävling Nelly

Idag börjar denna fina tävling och du har två veckor på dig att delta (det avslutas 9/9-14). Den som vinner får ett presentkort på sportartiklar på hela 1500kr från Nelly! Klar du ska vara med!

Tävlingen organiseras av CupoNation med priser från Nelly. Hos Cuponation kan du just nu hitta en exklusiv Nelly rabattkod som är giltig denna vecka ut.

Gör så här för att delta:

1. Publicera din bild/recept på din egen blogg med en kort och koncis motivering till varför just din måltid är Sveriges bästa efter tränings-måltid.

2. Klistra in texten som följer i slutet av ditt blogginlägg: Jag deltar i tävlingen ”Sveriges godaste efter tränings-måltid” som anordnas av CupoNation i samarbete med PTPhilipKostrådgivarnaFitnesschloeLiveitloveit och Functional Fitness

3. Kommentera bland kommentarerna till detta inlägg, med en länk till ditt blogginlägg.

4. Nu är du med och tävlar!

4 Kommentarer

ModSemestern är slut och vi lägger en fantastisk sommar bakom oss. Vardagen rullar in med full kraft. Hur känns det, känns det bra och inspirerande eller trist och vemodigt? För mig som älskar sol och värme känns kylan, regnet och de kortare dagarna inte som en ”hit” direkt, men eftersom inget av detta går att påverka så är det lika bra att acceptera. Och förutom detta med vädret så har jag en vardag som jag tycker om, som jag själv förfogar över och som jag kan påverka hur mycket som helst. Har du också det? Trivs du i den vardag som nu rullar in och för med sig ditt liv, är vardagen full av regnbågens alla färger eller känns den mest som oändliga nyanser av grått?

I mitt arbete möter jag massor av människor, alla olika och med olika bekymmer och behov. De har problem med magen, vikten, hormonerna och orken. Vissa har ont men de flesta känner sig allmänt energifattiga och håglösa. ”Vad kan jag göra Therese, kan du hjälpa mig? Jag har ju nyss haft semester men känner mig tröttare än någonsin. Säg bara vad jag ska köpa för tillskott så gör jag det, jag MÅSTE få tillbaka orken och lusten, både för min egen skull och för familjens!”

Så låter det nästan alltid vid första kontakten, desperationen tränger igenom de frampressade orden. Så vi pratar magbesvär, vi konstaterar hormonella obalanser, vi diskuterar sömnvanor, mat och olika tillskott som kan understödja läkningen. Allt är hoppfullt och visar en väg framåt. Tills vi kommer till kärnan, orsaken, roten.

”Hur har du det, egentligen? Är du glad? Ser du fram mot en ny morgon när du går och lägger dig på kvällen? Vill du gå till ditt jobb? Vill du komma hem till din partner? Träffar du dina vänner? Gör du roliga saker?”

Här blir det ofta en paus i samtalet. Eftertanke. ”Men jag har ingen ork för det roliga! Jobbet suger musten ur mig, jag är helt däckad när jag kommer hem. Situationen på jobbet är helt orimlig, men jag kan ju inte bara sluta gå dit, vi måste ju ha mat på bordet. Sexlusten är död och de extra kilona gör ju inte saken bättre. Och med småbarn och allt… Jag försöker ju orka och hinna med träningen men det hjälper inte! Och så har jag min gamla pappa att tänka på också, han är sjuk så… Och barnen tar ju all ledig tid. Och även om jag vill så… Nej, jag är inte glad längre, jag känner mig mest bara stressad, slits mellan en massa måsten och känner mig allmänt otillräcklig. Hur ska jag göra för att orka? Jag måste ju orka!”

Det blir som ett mantra. Ett cirkelresonemang utan slut. En hopplös tankekedja som slutar med uppgivenhet och en känsla av att sitta fast.

Känner du igen dig i det här på något sätt? Om inte kan du sluta läsa nu. Men OM du känner igen dig minsta lilla, OM du känner dig som ett offer för omständigheterna, som om någon annan format det liv du nu sitter fast i, eller du kanske format det själv men sitter likförbaskat fast – då vill jag ge dig en ny tankesträng. Spjärna inte emot den utan försök ta den till dig även om den känns orimlig, du behöver inte gilla den, men prova att acceptera den. En bit i taget.

  1. Jag äger mitt liv. Jag ensam skapar mitt liv. Jag ensam har ansvaret. Jag ensam kan påverka det. Ingen annan. INGEN annan.
  2. Jag har alla förmågor jag behöver för att förändra och leva det liv jag vill. ALLA förmågor.
  3. Det ENDA som hindrar mig är min rädsla – mitt behov av trygghet och kontroll. Men tänk efter, känner jag mig trygg här och nu? Har jag kontroll? Nej, livet låter sig inte kontrolleras. Ju mer jag försöker, desto otryggare blir jag.
  4. Så jag måste utmana rädslan, kliva ur komfortzonen, VARA MODIG – där finns livet. Steget behöver inte alls vara stort, men jag måste börja gå, sätta den ena foten framför den andra. I den takt som passar för mig. Ha tillit till mig själv och livet. Jag kommer inte alltid att veta vad som väntar runt hörnet men den osäkerheten rymmer också nyfikenheten. Den nyfikenhet som väcker livsgnistan och livsglädjen. Allt jag behöver är en gnutta mod. Nu.

Med värme

Therese