1 Kommentar

Dagens gästskribent: Jonas Colting
Dagens gästskribent: Jonas Colting

I den rådande debatten om kostråd och rekommendationer kring vad vi egentligen bör äta för att hålla oss friska och normalviktiga så finns det egentligen två olika läger. På den ena sidan står anhängarna av lågkolhydratkost, LCHF, och på den andra sidan har vi anhängarna av de sedan 40 år tillbaka traditionella kostråden som framförallt saluförts av Livsmedelsverket och svenska dietister. Det är kostråd som anbefaller relativt fettfattig samt stärkelse- och spannmålsrik kost enligt den välkända tallriksmodellen.

Trots LCHF-kostens erkänt goda resultat på både övervikt, blodfetter och diabetes-2 så brukar kritikerna kalla den för extrem och sedan punktera debatten med att förnumstigt påpeka att det enda man behöver tänka på är att äta ”vanlig mat”.

Vanlig mat, alltså? Men vilken är då den vanligaste maten i svenska hushåll? Maten som vi uppmanas att förhålla oss till. Tittar vi på topplistan av det svensken äter mest hittar vi bland annat falukorv, köttfärssås, pizza, fiskpinnar, fabriksfärdiga köttbullar, djupfryst färdigmat och snabbsoppor. Till det serveras oftast pulvermos, snabbmakaroner, ketchup eller sylt. Till frukost och mellanmål så är storsäljarna diverse flingor, sötade och cokefettreducerade mejeriprodukter, fabriksbakat bröd och diverse charkuterier. Vanligt, med alla mått mätt, är ju också godis, glass, chips och läsk som inte minst konsumeras under det närmast institutionaliserade fredagsmyset. Ett fredagsmys som också spiller över till flera andra dagar i veckan. Men hej, det vore ju högst ovanligt att inte äta lite gott framför TV:n!

Tyvärr är det idag också vanligt, och allt vanligare, att vara överviktig. Enligt SCB;s rapport från 2010 så är idag nästan varannan man och var tredje kvinna fet eller överviktig. Samma alarmerande trend ser vi hos barn och ungdomar. I kölvattnet av den trenden ökar i en alarmerande takt allvarliga sjukdomar som diabetes typ-2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Lika oroande är att också den livsstilsrelaterade psykiska ohälsan har ökat och att psykisk ohälsa är det överlägset vanligaste skälet till sjukskrivning idag. Det har således blivit ganska vanligt att inte må så bra.

När vi betraktar de ovan beskrivna maträtterna och produkterna så är det livsmedel som i princip inte fanns att köpa för 50-60 år sedan. För att inte tala om för 100 år sedan. Eller någonsin i mänsklig historia. Det nya har blivit det vanliga. Det raffinerade har blivit norm. Så vilken typ av mat är det egentligen som borde betraktas som extrem?

Ironiskt nog fanns inte heller de folkhälsoproblem som idag är alltmer vanligt förekommande. Diabetes-2, barnfetma och psykisk ohälsa har i stort varit okända företeelser fram till för alldeles nyligen. Nu är de vanliga.

Innan hela västvärlden blev fettskrämda av fettfobiska kostråd åt man i betydligt högre utsträckning naturligt förekommande fett och ickeraffinerade livsmedel. Kött, ägg, fisk, grönsaker, helfeta mejeriprodukter med mera. Det är i stort nämligen det urmänskliga sättet att äta. Idag har processade och socker- eller kolhydratspetsade livsmedel oss i sina klor. Tillsammans med raffinerade fetter är det allt socker och alla raffinerade kolhydrater som är värst av allt.

Och för den som tror att det bara handlar om att springa mer så är det inte så enkelt. Processad mat och socker passiviserar, bedövar och gör oss trötta.

Sedan när blev det som är vanligt också normen för det som är acceptabelt? Sedan när blev vanligt också synonymt med normalt, bra eller eftersträvansvärt? Sedan när tillät vi normen för vanligt att sänka ribban för vårt välmående och vår framtid?

Så nästa gång någon argumenterar för vanlig mat så kan du fundera på vad de egentligen menar. För den vanliga maten är med alla mått extrem och onaturlig.

Vanlig mat ger på sikt vanlig ohälsa. Riktig mat däremot, skapar förutsättningar för riktig hälsa!

Jonas Colting

VM-medaljör i triathlon, hälsodebattör, författare till Nakna Hälsan

1 Kommentar

Kostbehandlingar saknar kommersiellt intresse – därför har vi grundat en ideell fond för kostforskning. Målet är att fylla alla de kunskapsluckor som finns kring hur kosten kan påverka olika sjukdomsförlopp. Med bra vetenskap i botten kan det bli förändring inom vården. Det starka engagemang som finns kring kostfrågor hos er alla hoppas vi ska lyfta fonden.

Den som följer kostdebatten i tidningar, via teve och på bloggar får ta del av många berättelser om hur människor har tillfrisknat efter en kostomläggning: diabetiker kan slänga sina insulinsprutor, magen har lugnat sig och slutat smärta, migränen har försvunnit, kroppen värker inte längre, astman är borta och pollenallergin lyser med sin frånvaro. En del blir plötsligt gravida eller slipper sin akne. Vissa föräldrar berättar om barn med adhd som har blivit lugnare; andra om barn med autism som nu är lättare att få kontakt med.

Sedan våren 2009 har jag ägnat mycket tid åt att kartlägga de biokemiska mekanismerna bakom alla dessa sjukdomar. Kan verkligen kosten ha ge alla dessa hälsoförbättringar? Hur går det i så fall till? Min slutsats är att den mat vi äter kan påverka mycket. En kostomläggning hjälper aldrig alla, men det verkar hjälpa väldigt många. Det finns flera logiska förklaringar. Det handlar framförallt om att kosten påverkar tarmfloran, ämnesomsättningen, blodsockret och insulinnivåerna i blodet. Ett stabilt blodsocker och låga insulinnivåer har, utifrån mitt teoretiska biokemiska perspektiv, potential att bromsa utvecklingen av våra stora folksjukdomar: hjärt-kärlsjukdom, cancer och demens.

Väldesignade studier ska utvärdera kostens effekter på hälsan

Behandlingar inom vården kan dock inte basera sig på biokemiska hypoteser eller anekdotiska berättelser. För att en läkare ska kunna rekommendera en viss kost, krävs väldesignade vetenskapliga studier som bevisar effekten och som dessutom utvärderar eventuella biverkningar. Ofta när jag har granskat vetenskapen finns små behandlingsstudier som tyder på att de biokemiska hypoteserna är korrekta. Men de studierna inkluderar nästan alltid för få patienter och pågår under för kort tid för att kunna ligga till grund för behandlingsrekommendationer. Många gånger har jag känt mig frustrerad över detta. Vad är det för fel på forskningen? Hur kan det finnas så spännande hypoteser, men så få bra utvärderande studier?

Svaret på den frågan är att kostforskning saknar kommersiella drivkrafter. Medicinsk utveckling bygger i dag på att ett läkemedelsbolag ska kunna ta patent på en kemisk substans. Men ingen kan ta patent på broccoli eller kokosfett.

Det är här som den nygrundade Kostfonden kommer in i bilden. Vi vill vända alla frustration till något konstruktivt. Tillsammans med Fredrik Sjödin och Charlotta Holm Hildebrand har jag grundat fonden för att på ideell bas fylla alla de kunskapsluckor som finns.

Kostfonden

Det behövs större samarbeten inom kostområdet

Kostfonden ska verka för fler högkvalitativa studier. Vår vision är att fonden ska ha en koordinerande funktion; den ska samla forskare från olika delar av Sverige eller Europa kring viktiga frågor och i samarbete med dessa initiera viktig forskning.

Det första målet är en studie kring typ 2-diabetes – där obalansen mellan kommersiell och icke-kommersiell forskning är uppenbar. En person med typ 2-diabetes står inte sällan på upp emot åtta olika läkemedel, samtidigt har kostrekommendationerna till dessa personer aldrig utvärderats med gedigen vetenskap, enligt rapporten ”Mat vid diabetes” som SBU släppte år 2010. Bättre vetenskap på området kan sannolikt hjälpa hundratusentals personer att leva ett friskare liv. Samtidigt kan landsting och stat spara stora summor pengar, vilket kan skapa utrymme för satsningar inom andra områden, så som barnomsorg, skola och annan vård.

Men hjälp av alla er kan Kostfonden bli en förändrande kraft!

Vår förhoppning är att Kostfonden ska växa till den kraft som krävs för att åstadkomma en förändring. Men vi kan inte genomföra detta utan alla er andra som är engagerade i kostfrågan. Vi behöver bli tusentals månadsgivare för att bygga den här verksamheten. Vi behöver er som läser den här bloggen. Vi behöver att ni förespråkar fonden och hjälper oss att lyfta den. Utan er kommer det här projektet falla. Personligen donerar jag fem kronor för varje sålt exemplar av min nya bok ”Det sötaste vi har”. Jag kommer också donera delar av intäkter från mina föredrag.

En positiv nyhet i veckan är att Kostfonden har fått ett 90-konto beviljat. Det innebär att vi lyder under de regler som Svensk Insamlingskontroll har och att vi kommer att granskas varje år. Alla som skänker pengar till fonden ska kunna känna sig trygga med att medlen används på rätt sätt och att verksamheten håller hög kvalitet.

Vi arbetar just nu på att tillsätta vårt vetenskapliga råd. Flera namnkunniga forskare har tackat ja och vi kommer snart att presentera dem alla.

Sist men inte minst vill jag skicka en liten hyllning till Fredrik Sjödin som har finansierat grundandet av fonden. Utan honom hade den aldrig funnits.

Läs mer om Kostfonden på vår hemsida: kostfonden.se. Det är bara tillsammans som vi kan få fler människor att leva ett friskare liv.

Lämna bidrag nu!

Expressen LCHF
Gott alternativ till kött- eller kycklinghamburgare. Eftersom tonfisk har ett matigt kött passar det alldeles utmärkt till burgare.

4 portioner

2 burkar tonfisk i vatten
1/2 rödlök
2 ägg
3 msk majonnäs
salt och peppar
smör eller kokosfett att steka i
4 hamburgerbröd (LCHF)
2 påsar mozzarellaost
färsk dill
150 g cocktailtomater
1 dl aioli

1. Häll vattnet av tonfisken. Finhacka rödlöken.
2. Blanda tonfisk, rödlök, ägg och majonnäs i en bunke. Smaka av med salt och peppar.
3. Forma till fyra biffar och stek i smör eller kokosfett. Ett par minuter på varje sida på medelvärme. Se till så att den har blivit ordentligt fast innan du vänder på den.
4. Lägg biffarna mellan hamburgerbröd. Skiva mozzarellan och lägg på tillsammans med dillkvistar.
5. Servera med cocktailtomater och en klick aioli.

Hamburgerbröd

1 1/2 dl mald mandel

1/2 dl kruskakli

2 msk linfrön

2 dl riven lagrad ost

4 ägg

2 tsk fiberhusk

knappt 1/2 tsk salt

1 tsk bakpulver


1. Sätt ugnen på 200°. Mal mandeln i mandelkvarn eller med rivskiva i matberedaren. Eller använd färdigt mandelmjöl.
2. Vispa äggen pösiga och blanda under tiden de torra ingredienserna. Blanda sedan ner osten och äggen och låt stå en stund.
3. Klicka ut 4-6 högar på en bakplåt. Grädda i ca 15 minuter.

1 Kommentar

IMAG1575Tack vare fantastisk teknik är det möjligt för mig att skriva det här inlägget på en onsdag medan du kan läsa det alldeles nypublicerat på en söndag. När jag skriver detta gör jag det i min lilla, för veckan hyrda, lägenhet i Skagen. Regnet slår mot rutan, vinden viner, men här inne i skrivstugan är det hur varmt och mysigt som helst. En rykande varm kopp te från den lilla Kaffestugan i byn står bredvid mig på bordet. Passande nog har téet namnet ”Skagen Drömte”. Detta är verkligen min dröm. Att få tillbringa en vecka i absolut ensamhet och bara göra det jag tycker bäst om, skriva, det är en verklig ynnest. Att dessutom få göra det på en plats som jag kallar ”mitt själsliga hem” skänker både kropp, själ och tanke den frihet jag såväl behöver.

När jag vandrade längs strandkanten härom kvällen slog det mig återigen hur galet vi lever. Alla så kallade ”måsten” som styr oss, alla rädslor, all begränsning. Vi kämpar igenom våra liv som om antalet morgondagar vore obegränsat. Lever vi så kommer livet successivt att sakna mening. Vi tappar vår styrka, vår förmåga att skapa och forma det liv vi vill leva. Vi förlorar nyfikenheten, äventyrslusten, glömmer bort varför vi egentligen är här. Sedan undrar vi varför vi är så trötta, så slutkörda, så låga…

Det faktum att jag är här, där jag är, just nu, är resultatet av en helt annan drivkraft. Jag är inte här för att jag måste, jag är inte här med ett tydligt mål. Jag är helt enkelt här för att jag vill. För att det här ger mig den största glädjen. Mycket tid vid datorn gör att axlarna värker, ryggen protesterar och huvudet går varmt. Men jag är lycklig! Jag är lugn, tillfreds, vet att jag är på precis rätt ställe och gör precis det jag ska. Här och nu finns bara här och nu.

Det är inte första gången jag gör så här, åker iväg, jag har varit här förut. Varje gång noterar jag några intressanta saker. För det första vaknar jag med ljuset, utan klocka, utsövd. I vanliga fall är jag riktigt morgontrött. För det andra har jag ett större behov av att komma ut, stranden och havet lockar, så min dagliga motion blir helt utan ansträngning betydligt större än hemma. För det tredje så är min motion allt annat än flåsig, tvärtom, det är en veritabel studie i mindfulness. Alla tankar sveper bort med vinden och det enda jag kan fokusera på är havets rytm och alla vackra stenar. För det fjärde så äter jag betydligt mindre. I vanliga fall är frukost, lunch och middag min vardag, här blir det helt naturligt bara frukost och middag.

Allt detta sammantaget gör att denna vecka, trots att jag arbetar massor, är rena hälsoveckan! Jag mår bra inifrån och ut, tror faktiskt att jag går ner flera kilon medan jag är här. Jag drivs av glädjen, lusten, extra mycket när jag är just här. Nu har jag glädjen som ledstjärna även i min vardag i stort och lever nog mycket som jag lär, men här blir allt så tydligt, så komplett.

Hur ser det ut i din kalender? Hur mycket närande tid har du inskrivet där, hur mycket tärande? Om du har fler timmar av tärande tid, dvs sånt som du inte tycker är särskilt givande att ägna sig åt, än vad du har närande tid, sånt som gör dig glad och tillfreds, ja då går du på minus. Då arbetar du konstant på reservtid, belastar din kropp, tröttar ut dig och dina stackars binjurar. Din återhämtning är inte tillräcklig. Ta dig en titt i almanackan, se hur du tillbringar dina 24 timmar. Behöver något förändras, vad kan du förändra? Vi har alla lika mycket tid till förfogande, bara du kan bestämma vad du gör av den.

Nu säger min kropp ”res på dig, sträck på dig, ut med dig”, så det är bästa att lyda, innan det blir mörkt. Regnet vräker ner, men vad gör väl det, jag har en ny, lila regnkappa. :)

Med värme
Therese

PS. Om du tycker att mina tankar om livet är intressanta så har jag just startat en ny blogg med just detta tema, följ mig gärna där. www.thereserenaker.se är adressen.

4 Kommentarer

Coconut Oil NancyDet är sällan ett nytt livsmedel eller en produkt dramatiskt förändrar mitt liv utanför köket. Under de senaste månaderna har kokosoljan blivit en av dessa produkter. I köket har den revolutionerat hur jag lagar mat åt min familj. Men utöver det har den också förändrat det sätt jag sköter min kropp, hud och tänder.

Här delar jag med mig om varför jag tror att kokosolja borde finnas i varje hushåll.

Matlagning för en sund framtid

Blunda och försök tänka ut alla slags matlagninsoljor du känner till. Jag slår vad om att du kan komma på åtminstone sex stycken. Antalet oljor som finns tillgängliga i din mataffär är dock bra mycket högre än detta. Den långa listan nedanför är bara en kortfattad förteckning.

Detta är dem jag kom på under två minuter:

Linfrö, raps, druvkärneolja, palmolja, majsolja, olivolja, palmolja, bomullsfröolja, sojaolja, kokosolja, solros, sesam och jordnöt.

Jag är imponerad av att du tog dig till slutet av listan! Du har förmodligen redan glömt de som stod först. Men inget att oroa sig över! Jag har upptäckt att jag endast behöver TVÅ oljor i mitt kök. Det är allt! Resten har jag slängt.

De två oljorna är:

  • Extra virgin olivolja (EVOO)
  • Kokosolja

EVOO är härlig att ringla över råa livsmedel. Den kan bidra till många välsmakande salladsdressingar och kan kombineras med olika kryddor för att göra en stor dip till dina ...läs vidare

Jag är ingen expert på hormoner. Men som kostrådgivare har jag lärt mig väldigt mycket, det har jag! Och jag blir så glad när jag ser rubriken "Ömsint beröring får kroppen att jubla" i DN. Att röra vid varandra, att kramas, att ge och få massage ger oss en förhöjd nivå av må-bra-hormonet oxytocin. För vare sig vi vill det eller ej så har hormoner och signalsubstanser (och de är ganska många!) en enorm betydelse i vårt liv. Det allra viktigaste är inte att vi har mycket eller lite utan att de är i balans.

medNino

Att äta skräpmat, att stressa för mycket och att sova dåligt är de mest effektiva sätten att försätta vårt hormonsystem i obalans. En obalans där vi upplever depressioner, olika sjukdomssymptom, trötthet, värk, dåligt självförtroende eller bara känner oss allmänt missnöjda.

Så mitt allra enklaste budskap till er alla i helgen är:

  • Köp bara hem bra ingredienser och laga riktig mat åt dig själv och dina nära och kära nu när du har lite extra ledig tid. Ingen läsk, godis och sockrad färdigmat i kundvagnen nu!
  • Gå ett par riktiga långpromenader utomhus i dagsljus. Du laddar med frisk luft och rörelse som ger god återhämtning efter veckans stress.
  • Sitt inte kvar och slötitta på TV i timtals när favoritunderhållningen är slut. Umgås, läs en bok och lägg dig i tid så är chansen större att nattsömnen blir av god kvalitet.
  • Krama dina barn, dina kompisar, din man, dina husdjur. Flera gånger!

Så har du gett din hormonbalans och ditt välbefinnande en bra chans inför nästa vecka!

Laxmousse

Bjudmat

Idag får du recept till en klassisk trerättersmiddag. Det var såna här rätter som jag ofta lagade när jag jobbade på restaurang. På flera av dem hade vi en månadens meny med 3 rätter till ett lite lägre pris som kunde se ut ungefär så här.

Laxmoussen har jag använt på många bufféer och som förrätt under mina 18 år på olika krogar. Den är väldigt lätt att göra, perfekt att förbereda inför en större bjudning. Eller bara som en liten lyxig kvällsrätt.

Servera den i avocado, som en liten gurksnitt, i en champinjonhatt eller som fyllning i mina omelettrullar.

Moussen blir också god på rökt lax om du föredrar den. Smaksätt då gärna med chili, purjolök och lime så får den lite mer sting. Gravlax har så mild smak, så den passar bäst med bara lite citron och örter.

Varmrätten består av fläskfilé, men det går också fint med skivor av kalkon- eller kycklingbröst. Såsen till passar ypperligt för oss som äter LCHF, med sitt innehåll av ost, smör och grädde.

Med både sallad och varma grönsaker till så brukar maten passa de flesta, inte bara oss lågkolhydratätare.

Den rostade blomkålen med vitlök hittade jag inspiration till i Anna Halléns fina LCHF-husmanskost.

Ja, det händer faktiskt att jag lånar nån idé till min mat, men då talar jag alltid om var den kommer ifrån. Jag tycker det är tråkigt när recept som jag hittat på själv kan dyka upp hos någon annan utan hänvisning.

Det mesta jag lagar är annars från idéer som bara dyker upp i huvudet, särskilt när jag är ute och går. Som den här ädelostsåsen, den hittade jag på samma dag jag lagade till den.

Efterrätten blir en fräsch kokospannacotta med lime. Om det nu får plats en sån efter den här stadiga middagen, vår typ av mat mättar ju väldigt bra. ...läs vidare

2 Kommentarer

gutI min vardag för  drygt 10 år sedan kände jag ett stort motstånd. I början av mitt yrkesliv, som 20-årig sekreterare, hade jag ett skojigt, utåtriktat yrke med mycket mellanmänskliga kontakter i olika delar av världen och i Sverige, oavsett arbetsplats. Jag lärde mig fantastiskt mycket och tyckte det var kul att vara mitt i smeten. Under de senaste åren av mitt förra liv upptäckte jag något annat, nämligen att mitt arbete blev mer och mer osocialt. Fortfarande hade jag mycket  internationella kontakter, men kommunikationen skedde inte längre per telefon och personliga möten, utan hade övergått till att bli övervägande digital. Komplexa, integrerade affärssystem kräver mycket dokumentation i olika databaser! Missförstå mig rätt, jag gillar mail och min dator oerhört mycket, men i ett telefonsamtal finns det nyanser som inte går fram i ett mail, för att inte tala om energin i det personliga mötet. Men, i effektiviseringens tidevarv blev telefonsamtal för tidskrävande och de personliga mötena färre.  Jag levde i en yrkesvardag där jag ingick som en kugge i en slimmad, kostnadseffektiv (?) organisation och jag hade TRÅKIGT och det kändes MENINGSLÖST. 

Vi är alla olika, men för mig var det omöjligt att stanna kvar i detta. 

För 10 år sedan gjorde jag en stor förändring i mitt liv. Jag hoppade av ett fast jobb med fast lön, fasta rutiner, en verklighet som jag kände sedan 20 år tillbaka. Det var inget som skedde över en natt. Steg för steg mognade mitt beslut att byta bana i livet, till slut var omställningen ett faktum. Jag har aldrig ångrat det beslutet, ens när jag känt mig helt vilse i pannkakan. Jag har lärt mig så mycket om mig själv. Om hur det är att vara i en förändringsprocess när det mesta är kaos, känslan av flow när saker faller på plats, osäkerheten och den dåliga självkänslan som alldeles för snabbt infinner sig när det inte är full fart. Hur man tacklar alla tankar på enkla lösningar, som att gå tillbaka till sitt förra yrke, när man känner sig ensam. Jag har också lärt mig att jag kan, att jag gör skillnad, att jag vågar utmana mig och att jag vågar misslyckas. Jag har investerat i mig själv genom att kontinuerligt vidareutbilda mig på ett sätt som jag aldrig kunnat drömma om. Och för varje pusselbit jag tillfogar får jag ytterligare aha-upplevelser och tycker att jag blir lite klokare, fastän jag blir mer och mer medveten om allt jag inte kan.

Så våga tro på att du också kan förändra i ditt liv om du vill. Fundera över vilka myrsteg just du kan ta för att komma en bit på vägen. Det går - jag gjorde det ju!

3 Kommentarer

blogger-image--1481993643Kanske gjorde du som jag och läste Agneta Sjödins bok ”En kvinnas resa” när den kom ut 2007 och fascinerades av historien om en kvinna som vandrar de ca 80 milen mellan Saint-Jean-Pied-de-Port och Santiago de Compostela? Och kanske tänkte du som jag, att det här vill jag uppleva själv någon gång?

Innan jag läste boken hade jag aldrig hört talas om Camino Frances eller El Camino och Santiagoleden som den också kallas. Den uråldriga vandringsled tvärs över norra Spanien, som mängder av pilgrimer har vandrat sedan medeltiden.

Den gången för sju år sedan när jag läste boken, gjorde den så stor inverkan på mig att jag sedan dess, har närt drömmen om att kunna göra den här vandringen.

Men livet har rullat på, så som det gör för oss alla, åren har gått och har innehållit annat, såsom småbarnsliv, en skilsmässa och förändringar i val av yrke mm. Att då, mitt i allt, när det snurrar på, få tid, ekonomi och ork över att planera för en sådan här resa, känns som ett ”mission impossible”.

Nu är jag dessutom inte av den sorten som har varit särskilt äventyrlig av mig i livet.

Jungfru till stjärntecken med båda fötterna på jorden, kontrollfreak och en del rädslor att hantera och övervinna. Så att bara skylla på livets alla skeenden är inte hela sanningen :-)

Jo, visst har jag vågat många saker i livet och min familj och vänner kanske inte skulle hålla med mig, utan tycka att jag är modig som många gånger valt att gå min egen väg. Men just att ge mig ut själv på långa resor har väl egentligen aldrig känts riktigt naturligt för mig.  Eller snarare något jag skulle våga.

Så äntligen i våras såg jag en möjlighet att faktiskt kunna komma iväg på den här drömresan. Skulle jag våga ge mig iväg?

Och en dag i april 2014 efter en del vånda, hade jag plötsligt och ganska spontant beställt en flygbiljett till Biarritz med siktet inställt på att göra den långa vandringen till Santiago de ...läs vidare